...så rullar dagarna på. Sen sist, undrar ni? Nja, inte mycket nytt under solen angående det jag skrev om i förra inlägget. Lyckades styra ihop ett Zoom-möte med min programansvariga för att diskutera studiestöd och återigen visade det sig att något sådant inte fanns att erbjuda. Det jag nu kommer att behöva göra under de resterande två åren som student är att skicka ett mail till varje kursansvarig inför ny kurs, berätta uttömmande fakta om mitt barns svårigheter och bara hoppas att den ansvariga har lust att vara lite snäll. Så, för att sammanfatta? Det finns ingen hjälp att få för studenter i min sits. För att ta reda på det måste jag själv söka hjälp på flera olika ställen, få veta av två olika personer att ingen hjälp finns och sedan SJÄLV ta ansvar för att EVENTUELLT få hjälp i framtiden. Hon som håller i min kurs nu svarade direkt på mitt mail och skrev att inte heller hon förstod HUR personer i min sits inte erbjuds samma stöd som den som har en diagnos själv. Vi föräldrar "drabbas" ju av diagnoserna våra barn har i enormt hög grad. Hon var i alla fall väldigt fin och erbjöd mig lite hjälp under den tid kursen fortgår. Sedan får jag hoppas att nästa kursansvariga är lika förstående. Och nästa. Och nästa. Och den efter nästa. OSV OSV.Annars då? Förutom PMS? Sådär. Är inne på fjärde vecka med penicillin, som jag äter på grund av min jobbiga hud som drabbats av perioral dermatit. Efter magsjuka över påsk och risig mage ända från start går det ändå lite bättre nu men det tar på. Prickarna försvinner inte helt och jag känner mig bara allmänt glåmig, flammig och sa jag glåmig? Har barnen en extra dag denna vecka också, de kom redan i måndags. Det gör mig inget alls, förutom att det innebär en extra dag i mitt andra boende. Att både plugga hemifrån och sedan spendera kvällarna hemma ensam, det gör inte bara gott för mitt psyke. För mycket tid i mitt eget huvud gör att det bara tumlar runt där inne, utan någon verklig riktning. Känner mig kanske bara lite ensam just nu? Bortglömd? Undanskuffad? KAN vara pms:en som pratar men jag känner verkligen att mitt liv med två olika boenden inte heller är särskilt bra för mitt sociala liv. Eller PMS. Ja, ni hör ju vad det tumlar runt här inne. Det brukar vara ett tecken på att jag ska ge mig. Vi hörs snart, älskade ni! ❤️
