Har en sån där dag idag, ni vet, när allt bara SKAVER. Vad det beror på vet jag inte men jag kan berätta en sak för er. När allt skaver och man mår lite risigt, då är det inte alls särskilt bra med distansförhållande. När man behöver den man älskar som mest och det blir massa snabba meddelanden, korta samtal mellan olika måltider och allt bara blir ännu mer fel. Man läser in toner mellan raderna, missar ansiktsuttryck och framför allt, MAN FÅR INTE KRAMEN MAN BEHÖVER.Jag är så jävla besviken på mig själv också, jag borde fan skämmas för att jag är låg. ALLT ÄR JU SÅ BRA? Det är sommar, jag är kär, jag har klarat skolan ett år snart, jag har jobb, fina barn och ska flytta. Så jävla otacksam?! Det resulterar i att jag blir ännu mer låg för att jag blir så förbannad på mig själv och den missnöjda person jag är.En bekant till mig separerade nyligen, efter många års kämpande, och sa efteråt att första veckan hade hon legat med migrän konstant. Hon var så besviken på sig själv, för hon borde ju studsa av glädje och energi? Nä, jag känner att sommarens hets och press börjar komma närmare och hur ledsen jag är över att både vara en mamma med rätt kass ekonomi just nu och som dessutom kommer behöva jobba nästan hela sommaren. Så stressad, trött och LÅG. Har inte ens pms?Jag VET att imorgon är en annan dag och att den kommer vara mycket bättre men låt oss gnälla ändå va?Igår när jag låg mellan sovande barn hann jag mysa för mig själv en kort stund. Tänkte att jag var en så himla bra mamma som lyckats bada båda barnen på kvällen utan ETT ENDA BRÅK? Sekunden senare insåg jag att jag helt hade glömt borsta deras tänder och då var jag nedtagen på jorden igen. Nu ska jag gå och se vad mina barn ens gör under tiden jag suttit och bloggat. Någon är på balkongen, sängen är avklädd från ALLA sina kläder och en ropar efter chips. Vad sa vi om imorgon? Den blir bra va?