Det är på många sätt så märkligt att ha sina barn varannan vecka. Lite som att varje ny barnvecka är helt nollställd efter veckan utan dem. Första dagen är allt lite nervöst och pirrigt, rutiner sitter inte som de ska och jag har insett att den dagen är viktigast. Det är nämligen på den jag sedan baserar den veckans empiriska undersökningar på.Min första natt med barnen blev en total katastrof på så många sätt. Och eftersom jag var nollställd är det nu den natten jag baserar resten av veckan på. Jag är så nervös och stissig och helt bombsäker att kommande natt ska gå till EXAKT likadant. PRECIS när jag ska lägga mig ska Åke vakna och vara tröstlös, orolig och vägra somna om. Vet inte om det är på grund av att jag känner så som även kvällens läggning var extra svår, nästan som att Åke känner av min stress. Att den var extra svår spär bara på veckans sömnerfarenhet, som hittills är på botten. Förstår ni lite hur jag tänker?Jag FATTAR ju att om jag skulle kolla på ALLA nätter barnen sovit här skulle ju chansen för en mer vanlig natt vara överhängande. Men självförtroendet kan rasa så snabbt och det är lite med det här som med komplimanger; man kan få 99% positiva men det är ändå den lilla procenten negativitet som fastnar. För en usel natt vägs inte upp med en bra, den usla natten tar så mycket mer än så. Inte bara är man totalt utmattad, man (jag) är också helt oförmögen att slappna av.SÅ, nu hoppas jag och ber att kommande natt får bli vettig så att min inre, märkliga statistik får räta upp sig en smula. Har dessutom haft sista seminariet för denna kurs idag, så känner mig rätt så peppad på en morgondag utan varken föreläsning eller uppgift över mig. "Bara" läsning inför tentan som kommer på fredag och ett långt möte med Åkes psykolog. Vet ärligt inte ens vad jag skrivit fram tills nu? Blev så rörigt men behövde tydligen få det ur mig.Med det gjort har jag två funderingar baserat på mina två senaste inlägg!Först, TACK för all pepp och grym feedback på mitt plugginlägg! ❤️ Många av er skrev om studieteknik och annat vettigt som jag direkt kände att jag behöver få mer insikt i och tänkte därför be er med insyn i pluggvärlden att komma med alla tips! Hur gjorde ni? Hur tänkte ni? Finns det någon länk till något bra ställe med kloka råd? ALLT!Igår skrev jag ju om Åke och fick en kommentar från en person som gärna ville få mer insyn i livet som npf-förälder. ÄLSKAR när personer, som egentligen inte "behöver" (läs: inte har någon med npf i sin närhet) vill lära sig mer, sånt behövs! FÖRSTÅELSE! Tänkte att jag skulle svara på de frågorna och skriva mer om Åke och mina tankar men om det finns fler som har funderingar eller egna erfarenheter, dela gärna med er!PUSS!
