Ni som följer mig på Instagram (länk till den här) har under den senaste tiden kunnat se hur jag kämpat, även här på bloggen har det kanske varit synligt. Tröttheten, bristen på energin, den ständiga huvudvärken och bara en känsla av uppgivenhet, som förstärks av att man ju ALDRIG någonsin kommer att kunna ta reda på VAD som är orsaken till VAD. Tror att den ovissheten nästan är värst, för hade det inte varit kanon att typ göra en scanning och sedan få ett resultat i handen? Typ: huvudvärken beror på DETTA, tröttheten åtgärdar du enkelt med DET HÄR och energin har bara gömt sig HÄR. Men som vi alla vet så finns det ingen enkel lösning på ett psykiskt mående som ibland går ut över/beror på det fysiska. Det går inte bara gå till läkaren och få en injektion av energi och sedan gå vidare med livet. Och det är DET som gör att livet ju blir ännu jobbigare, särskilt denna extremt mörka tid. Samtidigt känner jag ju att jag, som egentligen är en rätt positiv och glad person med en hel del energi, blir less på detta sura troll till människa som jag kan bli i perioder. När jag hört min röst säga hur ont jag har i huvudet nog många gånger så vill jag bara sluta prata. På samma sätt som när folk i min omgivning under en längre period påtalar SAMMA problem, då vill jag skrika (och gör det ibland): MEN GÖR NÅGOT ÅT DET!!! Inget blir bättre av att gnälla om det.SÅ, nu ska jag berätta för er vad jag gjort åt det. Och som faktiskt hjälpt! Kanske kan det ge någon en extra skjuts i novembermörkret, för visst fan kan vi tillskriva november en hel del skuld i frågan kring vårt mående också? Okej, låt mig berätta! Bestämde mig för att denna vecka utan barn uteslutande skulle handla om MIG. Det är liksom dags nu. Följande har jag jobbat med (obs utan någon som helst stress eller krav vill jag säga):1. Jag har tränat. Flera gånger under veckan har jag tagit mig till gymmet. Testat lite olika tider för att försöka se när det är minst folk. Tagit på mig brusreducerande lurar med hög volym, tagit av mig glasögonen för att varken kunna sig mig själv skarpt i någon spegel och börja självhata, eller kunna lägga märke till andra i min omgivning. Det har inte varit långa pass men det har varit pass. Jag har dessutom gått till och från gymmet och på så sätt fått en halvtimme i ljuset varje dag. 2. Jag har haft rutiner i livet. I stället för att utnyttja mina barnfria kvällar till att sitta uppe och plugga eller se serier till sent på natten, har jag somnat samtidigt som Olle varje kväll. Fastän jag fått kämpa och snoozat lite väl länge har jag försökt ta mig upp i vettig tid, så att jag ätit frukost omkring 8. Frukosten har varit större än vanligt, kanske lite snällare mot kroppen än vanligt och fått ta mer tid än vanligt. Dessutom har jag också tagit vitaminer varje dag. 3. Schema för dagen. Jag är old-school och har en kalender som jag FYSISKT skriver i. I den har jag varje dag gjort schema för hur jag ska lägga upp dagen. Har inte varit stenhård med tiderna och även lagt in mycket raster, en timme varje eftermiddag har jag bara sett serier. 4. Jag har börjat meditera. OBS, detta är fortfarande något jag testar men efter många tips på Instagram har jag börjat nosa på denna värld. Det har gått upp och ned men jag försöker tänka att ingenting kommer snabbt och att det måste vänjas in.5. Jag har gjort saker för att utreda min huvudvärk, som faktiskt denna vecka varit relativt frånvarande. Kanske pga de fyra tidigare punkterna? Igår var jag exempelvis hos optikern för att införskaffa terminalglasögon som kan hjälpa mina stackars ögon som under det senaste året fått kämpa mer vid datorn än de är vana vid. Jag har bokat tid hos en sjukgymnast och fått tid om ett par veckor. 6. Jag har försökt begränsa mig. Det ÄR ju svårt att säga nej och det är så stressigt att ha barn och plugga på heltid, särskilt nu när allt blivit så fasansfullt dyrt. Så när min chef ringde och frågade hur mycket jag kan tänka mig att jobba lyckades jag säga var min gräns går och inte ta på mig för mycket. Har även tackat nej till ett par andra saker som skulle inneburit ett kliv från mina rutiner denna veckan, som jag inte hade klarat. 7. Jag har försökt ta tag i min ekonomi. Något jag kan känna när jag mår lite sämre, är att jag vill KÖPA MER. Inte bara onödig shopping av kläder, utan även typ på mataffären? Nu har jag skaffat Anyfin (ej samarbete) för att få en övergripande koll av min ekonomi, inte gjort ett enda onödigt köp, för i ärlighetens namn innebär allt detta onödiga för mig i slutändan att jag bara mår ännu sämre. Hittills går det så bra och jag myser när jag loggar in och ser hur duktig jag varit! I övrigt står jag också sedan i våras i kö för att utreda om jag eventuellt kan vara i förklimakteriet, något många också skrivit till mig om. Det kan leda till typ alla besvär jag haft den senaste tiden. Självklart kan också en framtida utmattning ligga runt hörnet, vilket jag absolut inte vill drabbas av. Min älskade och kloka mamma sa också en så bra sak till mig förra veckan, något som hon också har egen erfarenhet kring. För det är lite som hon säger, att jag ju sett fram emot den här tiden i livet i nästan tre år. När jag äntligen får bo på ett ställe, slippa all satans stress och sorg som det innebar att flytta mellan, alltid packa och aldrig packa upp. Därför hade jag kanske tänkt att nu när det äntligen är den tiden, så ska allt bara falla på plats. MEN, all den tiden med stress ligger liksom kvar i mig, den måste få bearbetas och hanteras av min kropp och kanske är det först nu när jag kunnat slappna av lite, som tröttheten kommer på grund av det? Jag kan vända och vrida på allt hur mycket som helst men jag MÅR bättre när jag känner att jag samtidigt försöker göra något åt det. Samtidigt som jag vet att alla dessa rutiner kommer vara omöjliga att hålla i när alla barn ramlar in i huset strax och jag återigen kommer hamna lite lägre ned på min prio. För jag ska erkänna att de kommande tio dagarna känns lite utmanande: imorgon bitti kommer mina barn hit för att stanna i 10 dagar, då deras pappa ska resa bort. Med dem följer katten Boris, som aldrig lämnat den lilla by han är trygg i. Några dagar senare kommer Olles barn som varit på resa i Afrika och stannar en vecka. Samtidigt har jag hemtenta, ett möte på barnmottagningen för Åke, Gry har dansträning fyra mil bort, det ska skjutsas och hämtas och garanterat vabbas. Kattlåda ska tömmas, katt kommer säkert rymma ut och gå vilse och eventuellt och förmodligen kommer säkert också snickarna och ska påbörja våran utbyggnad. SÅ jag kan återkomma efter denna utmaning och se ungefär vart jag är mentalt då. Samtidigt längtar jag efter kaoset, barnen och katten, så det kommer bli fint också! Avslutar med en bild från den enda dagen under den senaste tiden då jag faktiskt känt mig riktigt fin och pigg. Kanske inte ska nämna att jag den natten drabbades av någon form av magkatarr och mådde svårt illa konstant. MEN det var en liten glugg där jag kände mig levande!Puss på er där ute och kämpa på i gyttjan som är november!
