Skrev ju igår lite om mina tankar kring att en stor bloggare delar med sig av sina tips kring hälsa. Hälsa är ju ett så himla brett begrepp och alla som läser är en ännu bredare skara och tar in texten på en miljard olika sätt. Jag fick en kommentar som var besviken för att personen i fråga lagt ut "bantningstips", samtidigt som en annan skrev att hon uppskattade att läsa vad Clara äter. Detta eftersom det ger en tydligare bild av vad som faktiskt krävs för att se ut som hon gör. Att det kan vara mer triggande att se personer (som jag gjorde senast igår) med normkroppar som skriver att de äter chips och godis och ändå inte kämpar med övervikt. Om jag utgår från mig själv och vad jag delar med mig av mitt liv, så visar nog min blogg och min Instagram sanningen. Jag äter väldigt "dåligt" men på grund av stress och väldigt svajigt liv för tillfället, mår min kropp ändå så pass kasst att jag inte går upp i vikt. Och det är ju där ordet hälsa känns så himla skavigt, att jag i den märkliga värld vi lever i just nu upplevs hälsosamm baserat på en snabb blick på mitt skal men om man, som jag, inte mår helt kanon på insidan ändå inte har en direkt god hälsa. För mig tror jag att det var något med det som skavde när jag läste Claras punkter, att det låter så deppigt att vara hälsosam? Jag vet inte om jag vill dricka ett visst antal liter vatten varje dag, fylla ut magen med äckliga saker för att hålla hungern borta eller borsta tänderna tidigt för att undvika småätande. Jag vet inte vad det är som gör att jag har väldigt lätt att sålla bland andras träningstips. Det är enkelt, jag vet vad jag tycker är kul och vad jag tror mig klara och kan ta till mig lite bitar här och där. När det kommer till mat blir det svårare, sårigare. Kanske beror det på att min hjärna är lätt ätstörd efter alla tips från Veckorevyn redan när jag var tonåring? Något är det i alla fall som får mig att triggas men samtidigt är jag imponerad av Claras motivation och att hon klarar att hålla i något längre än en vecka, till skillnad från mig. På många vis kan jag tycka att en bloggare ska få skriva ungefär vad den vill och att hur det mottas ligger på mottagarens ansvar. En bloggares jobb innebär ju också att få läsarna att reagera, tänka till och fundera och där har Clara verkligen lyckats. Jag funderar och funderar men kommer dock inte fram till något, bara att öppenheten på många vis är så himla viktig. Samtidigt är ju hälsa och vikt två saker som absolut inte bör sitta ihop, midjemåttet avslöjar inte hur en persons kropp mår. Som jag skrev igår, det är ju väldigt mycket som bara sker i bakgrunden. Alla som lägger ut bilder på semlor som inte äts upp, chipspåsar som man får "unna sig" bara när man tränat riktigt hårt, personer som har perfekta tänder, släta ansikten men ändå förespråkar det naturliga. Ska man vara helt öppen eller inte? Vad jag kommit fram till? Väldigt mycket ligger i mitt eget huvud men bilden av vad hälsa är sitter hårt rotat i nästan allas. Hur ska vi göra för att det ska bli rätt i allas ögon? Det går inte, men det är otroligt nyttigt att ibland stanna upp och diskutera med sig själv, med andra och liksom backa ut ur sin egna bubbla ibland och se saker från andras perspektiv.Slutligen vill jag säga att OM jag med mitt chipsätande och min normkropp fått någon att må dåligt, så ber jag om ursäkt. Det är aldrig min mening men jag försöker vara öppen med allt och hur min inre och yttre hälsa ser ut och tänker fortsätta så. Men bara genom att backa ut från mig själv kan jag se, att delar av det jag skriver, taget ur sin kontext, kan verka rätt onödigt. Jag försöker hela tiden tänka inkluderande men i slutändan är vi ju så totalt inbäddade i våra egna hjärnor att det är svårt att se utanför den.Tack till alla er som skriver här och dela gärna med er om hur ni tänker! Ni som läser bloggar eller följer influencers, vad uppskattar ni?
