<div>Alltså TACK för all respons på förra inlägget! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag räknat med att det skulle få en sådan kraft och aldrig hade jag anat hur många fler det fanns som råkat ut för samma psykolog. Många hörde av sig via DM på Instagram och några skrev här på bloggen. </div> <div> </div> <div>Jag vore ytterst tacksam om alla som vill/orkar/kan och som varit utsatt för vad ni tror är samma psykolog, alternativt känner någon som varit utsatt kan höra av er OM ni vill/orkar/kan vara med att ta det här vidare. Nu när jag vet hur många vi är och vilken skada han orsakat KAN jag fan i mig inte låta det här vara. </div> <div> </div> <div>Frågan är nu hur vi går vidare? Först ska vi så klart samla ihop ett gäng och sen har jag fått följande förslag:</div> <div> </div> <div> <ol> <li>Kontakta IVO</li> <li>Kontakta polis</li> <li>Kontakta media</li> <li>Kontakta hans chef</li> <li>Alla punkter samtidigt</li> </ol> <div>Jag tänker så här: Om vi nu är så här många som tyvärr råkat hamna i hans väg och inte alls mått bra av det, hur många fler finns det då inte som inte läser min blogg? Han verkar ha jobbat på ett gäng olika ställen och byta arbetsplats ganska ofta, så spridningen kan vara rätt stor. Jag vill verkligen inte att någon mer ska behöva känna som jag och ni andra behövt göra. Han måste få något mer än en tillsägelse helt enkelt. </div> <div> </div> <div>Jag vill också passa på att uppdatera er lite hur det gått för mig sedan det där mötet med den fina, kvinnliga psykologen i somras. Efter att jag berättat för henne att jag gärna ville gå till någon annan, berättade hon att jag antingen kunde skriva mig någon annanstans för att på så sätt få tillgång till en psykolog på någon annan central, eller, om jag hade tur, kunde jag få gå hos någon där hon jobbar (psykologmottagningen). Blev så fäst vid henne och hennes lugn och jag fick efter några veckor veta att jag kommer att få fortsätta gå där för att reda ut mina issues. När det blir av vet ju ingen pga rådande pandemi och evighetslånga köer men jag känner faktiskt inget direkt skriande behov heller. Jag har väntat så här länge och kan vänta lite till, bara jag får komma till någon där jag kan prata fritt.</div> <div> </div> <div>Efter omständigheterna mår jag ändå bra. Började prata om det med folk direkt jag insåg att det faktiskt var en sorts övergrepp jag varit med om. Har försökt att inte skämmas eller känna mig dum och tycker ändå att min självkänsla har återhämtat sig rätt bra. Nu vill jag bara få ett slut på det här kapitlet innan jag kan gå vidare helt!</div> <div> </div> <div>Nu ska jag strax gå och lägga mig. Har ju barnen nu och har nu (ännu en gång) testat ha dem i sina egna sängar, dvs Åke i sitt rum och säng och Gry i sin säng i mitt rum. Detta kan innebära uppvak NÄR SOM HELST, sist jag testade kom Åke till mig varje natt och somnade aldrig om. I natt kom han vid midnatt och somnade faktiskt om till strax före sex men det är så oerhört svårt att förbereda sig på nätterna när de kan bli hur som helst. Igår somnade jag förresten vid läggning, det här inlägget skulle egentligen ha författats redan då.</div> <div> </div> <div>I alla fall, tack ännu en gång för allt fint stöd! Det betyder mer än ni anar!</div> <div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> </div> <div> </div> </div> </div>
