Jag har läst era kommentarer flera gånger om. Varje ord tar jag till mig, smakar på, känner på och uppskattar. Att ni alla är så jävla fina och generösa med er kärlek till mig, en vanlig enkel person som ni inte har träffat. Vilken otroligt tur jag har som har er. Ni gör mig till en bättre och lyckligare människa. Jag har gråtit när jag läst era historier, minnen, reaktioner och uppmuntrande ord. Ni berör mig på djupet och det kommer jag aldrig att glömma. Min historia kanske kan förklara lite varför vi var så otroligt oroliga under denna graviditet, hur livrädd jag var varje sekund. Jag fattar faktiskt inte hur jag vågade men jag är så himla glad att jag gjorde det. Många av er skriver att jag/vi är så starka men vi hade ju liksom inget val. Det kanske gjorde oss starka i slutändan. Jag har några fler inlägg på gång på detta ämne, hur livet var efteråt och hur man hittar lycka igen. I alla fall, när jag läser allt ni skriver både i detta inlägg och i kommentarerna till inlägget där ni berättar vilka ni är, inser jag en sak. Jag vill veta mer! Dessutom tror jag att ni är många som läser som skulle kunna hitta varandra också. Kanske flera som är mammalediga på samma ort? Eller som pluggar samma utbildning? Kan inte ni som vill lämna en bloggadress och berätta lite om er blogg? Så kan jag och ni andra kanske hitta en ny favorit? Ni kan också skriva om det är något ni vill prata om eller söker, så kanske någon mer känner likadant? Skulle vara coolt om vi kunde utnyttja nätverket av SJUKT coola kvinnor som hänger här (verkar inte som att det är någon man som läser, ELLEEEER?!)! Än en gång, tack för att ni finns!
