Jag vill inte gärna dra in alla i min familj i bloggvärlden, särskilt de som inte ens har någon aning om att den finns, som till exempel min mormor och morfar. Mina barndoms idoler, som jag växte upp nästan granne med och som alltid var så starka och glada. Idag har jag hälsat på dem båda på sjukhuset. Mormor har legat där en vecka och morfar åkte in idag. Det skär i hjärtat att se dem så små och trötta och jag ville bara ta mormor i min famn och krama henne så mycket. I stället gav jag henne en puss på pannan, då var det ingen risk att jag skulle fastna i någon slang som sitter i hennes armar. Mer än så vill jag inte skriva om dem men jag vill bara kika in och säga att det är lite jobbigt nu. Min mamma har gjort ett kanonjobb med att hjälpa dem och jag är så stolt över henne och vår familj. Trots allt som hänt och allt vi inte haft, så står vi ändå enade och starka, min mamma, min bror och jag. Vi har inte växt upp i ett överflöd av pengar, utan i ett överflöd av kärlek och trygghet. Ta hand om er och krama om alla ni älskar lite extra från mig, okej! Nu hoppas vi bara att mina idoler återfår lite av sina krafter och får komma hem snart igen. Älskar denna bild och min mamma som var SÅ hårig och yngre än Åke?! Vackra människor, inifrån och ut. <3
