Jag är just nu kanske lite känsligare än vanligt men är nästan alltid en person som har lätt att ta åt mig av allt. Jag har svårt att ta emot komplimanger och hänger upp mig på det negativa i stället. Innan jag skriver mer nu vill jag bara säga att jag VET att jag själv valt att vara "offentlig" på Youtube och här på bloggen och att detta är sånt som följer med då. Trots det har jag ändå svårt att förstå hur livet på internet kan vara så otroligt annorlunda än det riktiga livet. På internet har vi inga skrupler, inget samvete och ingen personlighet. I verkliga livet är vi kanske i stället lite falska och biter oss ibland i tungan i stället för att säga vad vi egentligen tycker och tänker, men vi är i alla fall inte lika elaka. När du sitter vid din dator eller telefon kan du, utan att ens tänka på personen det drabbar, skriva något lite taskigt eller trycka på tummen ner om du inte gillar något. Det är just till denna tumme ner jag vill komma. På Facebook och Instagram finns, vad jag vet, bara ett alternativ, tryck på tummen upp/gilla eller låt bli. På Youtube däremot, där jag härjar runt, finns både en tumme upp OCH en tumme ner. Än en gång, jag har satt mig i denna situation och jag förstår att alla inte tycker att jag är särskilt rolig eller intressant att kolla på varje vecka. Första månaden högg det liksom till i hjärtat när jag fick en tumme ner, även fast det ramlade in väldigt många fler uppåtvarianter. Efter det har jag börjat lära mig, även fast jag tycker att det är helt onödigt att det för det första ens finns en tumme ner och för det andra att om man inte gillar nåt kan man ju bara sluta titta eller helt enkelt bara INTE trycka på gilla, att ta dessa små hugg i hjärtat. Alla ni underbart positiva människor har liksom vägt upp för dom få surpupporna. Det som sårar mig nu, och detta kan låta hemskt löjligt, är reaktionerna på mitt avsnitt av "Gravid vecka för vecka" som kom i tisdags och visar det vi hann filma från förlossningen och sedan ett litet eftersnack där jag helt omtumlad och överlycklig berättade att vi äntligen fått vår son. Ett barn vi längtat, kämpat, gråtit och väntat ihjäl oss efter. Ett barn som vi inte vågat tro på förrän precis den stunden han kom ut. Ett barn som redan nu gett oss mer glädje än vi någonsin känt. Att vi dessutom mitt i all panik, stress och enorm smärta, tar oss tid att filma när vi inte ens hann ta ett enda privat foto, tycker jag också är rätt bra jobbat. I skrivande stund har det klippet 325 fantastiska och snälla tummar uppåt men samtidigt har tre personer tryckt på den förrrrrbannade tummen ner. Tre personer har alltså suttit och tänkt: "Nä, det är gillar jag inte. Dom här två är överlyckliga och har fått ett friskt barn men jag väljer att trycka tummen ner." Jag känner liksom att det här klippet och framför allt, den här upplevelsen är det viktigaste jag varit med om. Jag kan inte för mitt liv förstå varför dessa personer finner det nödvändigt att faktiskt såra mig, för det gör dom. När det handlar om det känsligaste och käraste vi har, kan inte dessa personer då i stället bara stänga av klippet, strunta i att "gilla" och gå vidare med sina liv? Som jag skrev i början, det är stor skillnad på livet på nätet och livet på riktigt. Tänk om jag skulle komma och gå med barnvagnen och träffa en person, prata lite om min nya bebis och hur glad jag är och bara få till svar: "Jag tycker inte det är kul att du fått ditt efterlängtade barn." Det skulle ju aldrig hända (hoppas jag)! Ni får gärna tycka att jag överreagerar, jag vill ju inte vara en person som bara stryks medhårs heller, men kan vi inte börja tänka efter lite hur vi beter oss bakom våra skärmar? Tänka lite på vad våra handlingar får för konsekvenser? Tänka vad våra barn, som ska växa upp i denna hårda värld på internet, kommer att utsättas för och kämpa för att själva bete oss så vettigt vi kan så att våra avkommor också beter sig mänskligt mot varandra. Vad tycker ni om detta? Ni får som sagt säga att jag är mesig och att jag gett mig in i detta och på så sätt helt enkelt får ta det. Jag känner att jag skulle vilja träffa dessa tre personer och bara fråga hur dom tänker. Råkade dom bara komma åt knappen? Fattar dom inte att det sårar? Hatar dom helt enkelt bara mig? Är dom avundsjuka? Ledsna? Osäkra? Hur som helst, tack till er 325 som valt att visa er uppskattning och otroligt stort tack till alla er tusen som sett klippet men inte gjort några avtryck och på sätt också inte heller gjort någon ledsen.
