Efter några dagars blogg-vila är jag nu tillbaka och herrejäklar så fylld av kärlek jag är efter den underbara responsen på mitt förra inlägg! TACK! Nu när jag har kommit ut ur gravidgarderoben kan jag äntligen få klaga mer här på bloggen, vilket känns UNDERBART! Hehehe, nä, jag ska försöka att inte klaga allt för mycket och jag måste också säga att jag denna vecka (okej, det har gått två dagar), känner mig lite piggare! HURRA! Självklart innebär det också en liten oro, typ: "Varför mår jag så bra helt plötsligt och känner mig liiiite pigg? Har allt stannat av?", men det hör ju till lite grann. Jag är SÅ JÄVLA orolig för att hen där inne inte längre lever och ska inte ge upp hoppet om ett tidigare ultraljud men det är inte helt lätt tyvärr, p.g.a: Det går inte göra privat här i Skellefteå. Då måste vi åka till Umeå (10 mil enkel väg), och det går så klart bara på vardagar och vi jobbar ju heltid båda två. Det finns helt enkelt inte tid och inte heller riktigt ekonomi. Bensin + 800:- för ultraljudet känns lite saftigt. De verkar vägra göra "vanligt" ultraljud här (jag vill inte göra vaginalt igen) så här tidigt. De säger helt enkelt, att det är för tidigt? Men KUB-test görs ju från vecka 11 liksom? Vi fick en tid till idag för ett vaginalt ultraljud. Bara för att se ett hjärta slå då men jag vill gärna se liiite mer. Dessutom (STOR nackdel med liten stad), fick vi tid hos en person som varken Leif eller jag har något vidare förtroende för. Det är samma person som vi hade när vårt senaste missfall upptäcktes och som jag fick gråta inför för att få skrapning en vecka senare. Leif sa en sak som avgjorde allt, han var nästan lika orolig och nervös för att träffa hen (pga dålig känsla), som för vad vi skulle få se på ultraljudet. Vi avbokade. Jag vill inte ha någon som suckar och som verkar tvingad att hjälpa oss. Jag är i det stora hela SÅ TRÖTT på att tjata. Jag har inte ens fått tag på någon för att skriva in mig hos barnmorskan än, antar att det börjar bli dags? Annars känns det väldigt spännande att (förhoppningsvis) få dela en graviditet här på bloggen redan från tidigt skede, jag startade ju den här bloggen en månad innan Åke föddes, så jag var rätt färdig med att vara havande då. En annan sak som känns extremt kul är att vi verkar vara ett sanslöst härligt gäng som är gravida ungefär i samma skede (tack för meddelanden och mail, svarar i sinom tid)! Heja oss! Och till er som kämpar och som jag läser drabbas av missfall, jag lider så sjukt mycket med er. Det låter fjuttigt att säga men det kommer ordna sig, fastän det känns kolsvart just nu. Vi har precis fått tv-kanaler efter att ha varit utan i flera år, så jag ska skynda mig att ta igen all förlorad tid nu men innan jag går tänkte jag bara kolla med er som hänger här hur ni känner kring detta med graviditet, vill ni läsa om något särskilt i detta ämne? Har ni några frågor, ställ gärna dem också! Jag ska berätta om hur allt gick till när vi plussade och lite sånt också men allt har sin tid tänker jag. P.S. Vart kan jag köpa snygga och SKÖNA gravidjeans/byxor? Kastade alla mina efter Åke pga fulla med hår pga frisör bildkälla
