Först och främst, Åke är sjuk. Han har hög feber och blanka små ögon. Det kommer innebära att det inte blir något klipp på Youtube från helgen, det kommer helt enkelt lite senare! Alla är vi olika men jag har aktivt valt att hålla Åke ganska mycket utanför bloggen. Visst, han är med på bilder och jag berättar om hans sömn och kläder men när det kommer till mer om hans underbart stora personlighet och när han sjuk, vill jag gärna hålla honom utanför detta ställe! Med det sagt, i fredags gick jag in i vecka 21! Jag kan nu motvilligt erkänna att det faktiskt börjat gå lite snabbare, på ett ganska obehagligt sätt. Jag försöker ofta lugna mig med att det ändå är drygt fyra månader kvar och myyyyycket tid kvar till planering och uppladdning. Det känns som att det är sååå mycket som behövs till en liten bebis?!??!?!?!?!? Skjuter upp det till efter vecka 30 tänker jag. Annars då? Jovars, tröttheten är ständigt närvarande. Jag har köpt nya järntabletter efter mycket tips från er (TACK!) och folk IRL och de känns bättre mot magen, HALLELUJA! Däremot har jag inte känt att de gjort något alls för min trötthet men jag antar att det tar ett tag innan effekten tar vid. Irritationen är också extremt närvarande. Jag känner mig SÅ ARG på folk och döda ting, såsom sladdar, saker som försvinner spårlöst i vårt hem och mycket annat. Tillsammans med irritationen har jag också fått en ökad dos oro. Nu till exempel, när Åke är sjuk, är jag 100% mer orolig. Kommer han få feberkramp? Vågar vi ge Alvedon eller ska vi låta kroppen ta hand om skiten själv? Jag är också mycket mer orolig för Leif när han är borta lite för länge när han bara skulle på affären tvärt, när han sågar saker i garaget eller när han klättrar på stegar. HAN FÅR INTE KOMMA TILL SKADA! Dessutom anser jag att Expressen och Aftonbladet borde förses med någon sorts hormonlås, man får blåsa i ett munstycke först och sedan avgörs det om ens nivåer kommer palla dagens vidriga rubriker. Dels de svarta rubrikerna från Syrien och de hjärtskärande bilderna av barn som gråter, utan också alla galna clowner, föräldrar som beter sig hemskt mot oskyldiga små barn och mängder av människor som varslas från sina jobb. Eller alla naturkatastrofer och rasister?! Och alla vidriga och våldsamma män som fortsätter skrämma och döda kvinnor. HERREGUUUUD. Samtidigt som jag känner allt detta känner jag också ett otroligt lugn. Lilla Undis (som vi kallar hen), buffar på i magen och jag känner mig så jävla lyckligt lottad. Så fint att det liksom är möjligt att vandra omkring och samtidigt ha någon som växer i ENS KROPP!??!?!?!? Nackdelen med att det växer och pågår saker i min kropp är alla dessa biverkningar. Halsbrännan är fortsatt av ondo, det enda som kan bota den är glass. Mina fogar bråkar och krånglar, denna helg har jag haft ondare än någonsin och i vissa fall knappt kunnat röra mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt detta men antar att jag mest borde vila. Denna trötthet och smärtorna i kroppen kan nog också bero på att detta faktiskt är min fjärde graviditet på tre år. Fastän alla inte varit lika långa har min kropp ändå tagit skada och tröttats ut, för att inte tala om mitt psyke. Det är väl egentligen SJÄLVKLART att jag är trött? Samtidigt tillåter jag inte mig själv att känna eller erkänna det, jag ska liksom köra på som alla andra. Fatta att jag varit gravid tre av de senaste fyra somrarna? Och många män gnäller när de måste låta bli att dricka alkohol en kväll................................. Till sist, magen! Komplett med mjukbyxrumpa, vilket ju är den allra bästa! Jag är oerhört obekväm när det kommer till tighta kläder över huvud taget (kommer ett inlägg om varför imorgon) men vet att jag uppskattar att ha magbilderna sen. Önskar innerligt att det skulle finnas fler gravidplagg som passar oss som gillar mer löst sittande plagg. Än så länge kan jag ha några av mina vanliga tröjor, särskilt de som kommer från de kedjor som gör kläder som är större än vanligt, såsom denna tisha från Weekday: Jag ska scanna internet efter gravidklädesinspo, tipsa gärna om ni har! Så, nog om MIG, hur mår NI?!
