Nu är det precis tre månader sedan jag fick se ett svaaaaaaaaaagt plus på en sticka och tänkte därför att jag skulle berätta lite om hur det hamnade där. Eller, hur jag blev gravid kanske vi inte behöver gå in på men kanske mer hur vi tänkte och hur det gick till! Okej: Efter vårt missfall i mars kände jag direkt att: "Nej det blir inga fler barn!" SÅ trött var jag på barnkarusellen, besvikelsen och all oro. Vi bestämde oss för att vänta ett tag tills vi ens pratade om det igen, jag var i ärlighetens namn inte helt redo att vara gravid igen då, det gick ju så otippat fort (första försöket) och Åke hade precis fyllt ett år. Jag kände även att jag ville snusa, dricka vin och "njuta av livet" en stund, alltså få uppleva några månader utan att tänka BARN. Jag kan verkligen rekommendera det, OM möjligheten och tiden finns, att låta ett missfall ta sin tid att läka, både fysiskt och psykiskt. Det tog ett tag innan kroppen ens var tillbaka men när min mens kom igen var den exakt lika regelbunden som vanligt, den kom till och med på rätt datum enligt min app. Tacksamt! Ägglossningarna började också de kännas ÄNNU tydligare och jag insåg att min kropp var på bana igen en dag. Då var det helt plötsligt maj och jag minns att jag då pratade med Leif om att vi kanske skulle adoptera. Jag visste fortfarande inte om jag ville låta min kropp och mitt psyke genomgå ännu en graviditet. I början av juni skulle vi på bröllop i Göteborg och vi sa att vi KANSKE skulle försöka efter det. Innan dess var inget alternativt, eftersom jag absolut ville leva i ett härligt rus den helgen, vilket var det bästa jag gjort. Väl hemma igen var det ganska snart därpå dags för möhippa i Umeå plus ägglossning. Jag hade till och med köpt ägglossningstest för att dubbelkolla att min kropp inte ljög. Eftersom tiden var otroligt knapp i och med möhippor och tid ifrån varandra, tänkte vi att juni skulle få bli en mjukstart och sen kanske vi skulle köra igång på allvar i juli. Tiden gick, jag fick veta att jag fått nytt jobb och skulle börja 3/7. Några dagar före butiken öppnade, den 27:e juni, var det smygöppning för speciellt inbjudna och Leif, Åke och jag var givetvis där. Innan vi åkte hemifrån sa jag till Leif: "Jag tror jag är på smällen." och Leif svarade: "Det tror jag med." Jag tog ett glas champagne på invigningen och på hemvägen köpte vi ett graviditetstest. Det visade ett svaaaagt streck och vi båda blev fnissiga och nervösa men vågade inte riktigt tro på't. Några dagar senare tog jag ett till och då kändes det lite säkrare. :) Efter det började jag skriva min graviddagbok till er! SÅ, återigen lyckades jag bli gravid på första försöket och känner mig otroligt lyckligt lottad. Jag kan inte låta bli att tänka att jag TROR att jag lättare blir gravid när jag rensat livmodern innan. Låt mig berätta: Innan jag blev gravid med tvillingarna hade vi försökt ett tag utan resultat. Sedan gjorde jag en konisering (tog bort cellförändringar) och blev gravid månaden därpå. Efter tvillingarna försökte vi maniskt bli gravida igen utan att det hände. Jag fick sedan en infektion i livmodern och skrapades - blev gravid med Åke månaden därpå. Efter förlossningen med Åke blev inga rester kvar i livmodern - blev gravid på första försöket året därpå. Efter missfallet i mars blev jag skrapad - blev gravid på första försöket. Jag vet att det kan vara sammanträffande men kanske har all skit som hänt ändå hjälpt mig lite? Jag väljer att tro på det, något bra kommer ur allt dåligt! Det var min lilla berättelse om hur det förhoppningsvis friska livet i min mage kom till, så välkommet och nervöst! Kan inte ni dela med er av era egna berättelser? ÄLSKAR att höra sånt! Här kan ni läsa historien om när jag plussade med Åke - i Göteborg!
