Vecka 36 och den lilla bebben borde vara omkring 45 centimeter och väger 2.5-3 kilo. SÅ SJUKT! Den här veckan har varit ganska händelserik, jag har bland annat slutat jobba, suttit nästan fyra timmar hos frisören och torkat spya. JA, NI LÄSTE RÄTT! Min stora skräck blev sann när Åke i fredags, helt utan förvarning (som alltid), kräktes rakt ut över sin vit-grå och nya matta. Leif var på after work och jag skulle precis börja göra Åke redo för att sova och sedan parkera mig i soffan för en härlig ensamkväll med godis som sällskap. Jag ringde hem Leif, placerade Åke i duschen, kastade ut mattan (rip) och sanerade och vädrade Åkes rum. Kastade ALLT som varit i närheten i tvätten på 10000 grader och slängde bort en bok, en boll och ett mjukisdjur som tyvärr inte hann komma undan. Vad har hänt sedan dess? Ingenting, förutom att Åke sovit två sjukt bra nätter, varit precis som vanligt och ätit ganska bra ändå. Jag däremot är ett vrak som väntar på att alla i familjen ska insjukna, bebisen födas för tidigt mitt i utbrottet och så vidare. Snart har det dock gått 48 timmar och Åke verkar må bra, så egentligen borde vi kunna ha honom på förskolan imorgon om inget annat händer? Hur hade ni gjort? En liten del av mig vill ha honom hemma imorgon för att avvakta. Så less på vinterns sjukdomar nu känner jag och även på chocken som kommer varje gång. Barn blir verkligen sjuka på en sekund! TILLBAKA till det här med graviditeten! I tisdags jobbade jag alltså sista dagen och på onsdag åkte jag till mina kollegor med fika efter att jag varit hos frisören. När jag kom dit fick jag ta emot en så fantastiskt vacker tårta, som Hanna gjort åt mig! ÅH, som jag kommer sakna henne och jobbet under mammaledigheten känner jag! Boandet här hemma fortsätter också, vi har nästan köpt och fixat allt som behövs inför bebisens ankomst, igår körde jag till exempel till Umeå för att hämta hem en vagn! Skriver så klart mer om den sen när vi hunnit testa den lite! Hann gå en snabb sväng på Ikea med min något bakfulla vän Terran och passade på att köpa en madrass till spjälsängen. Under min korta visit på Ikea och tillhörande shoppingcentrum hann jag se/ses av inte mindre än TRE bloggläsare! En av er kände jag igen men fattade inte det förrän vi hade passerat varandra och två andra hörde av sig via Instagram och bloggen och informerade mig om att de sett mig. SÅ kul! Synd bara att jag inte fick tillfälle att prata med någon av er! Jag målar som vanligt för fullt också, taket på vår toalett är klart och nu har jag precis målat en hylla som jag ska visa direkt den kommit på plats! I det blivande barnrummet ser det för tillfället lite rörigt ut men jag känner på mig att det snart kommer vara lite mer klart! Små, små kläder som ska tvättas och amningskudden som inte riktigt har någon bra plats just nu. En påse med ärvda kläder som ska vikas in i byrån, babynest och en sååå fin babybädd, som jag kommer att skriva mer om snart! I fredags var jag hos barnmorskan igen, det känns som att jag alltid är där? Samtidigt fick jag en smärre chock när hon började prata om att vi skulle skriva sammanfattning av graviditeten?! Vadå sammanfattning, vi är ju inte alls klara! Jag frågade Leif innan om han kanske ville följa med men han hade lektion precis just då. Återigen en stor skillnad från förra graviditeten, då han var med på ALLA besök hos barnmorskan, oavsett tid och dag. Jag informerade honom då att han faktiskt aldrig hört sitt barns hjärta slå och att vi bara har två(!!) inbokade besök kvar hos barnmorskan, varav ett är typ dagen innan bf och kanske inte ens blir av. Då tror jag att han fick en liten reality check och det är nu bestämt att han ska följa med nästa gång. Barnmorskan sa att allt såg helt finemang ut med mig och barn. Perfekt blodtryck (ÄH!), magen växer i exakt samma kurva som den gjorde med Åke och hjärtat slog som det skulle. Däremot såg hon på mitt urinprov att jag dricker alldeeeeeeeeeeeeeeles för lite och när hon frågade hur jag äter insåg jag att jag verkligen inte äter bra. Min matlust är så gott som borta och jag känner mig väldigt sällan hungrig. Så min hemläxa till nästa gång är helt enkelt att äta och dricka, vilket kan låta enkelt men faktiskt inte är det. Saknar min kärlek till mat SÅ mycket och gillar inte att känna mig stundtals snurrig för att jag fått i mig för lite. Det syns också på vågen, som fortfarande står väldigt stilla men jag tänker att så länge bebisen mår bra behöver jag inte oroa mig! Kanske får börja ställa matlarm? I övrigt fortsätter jag att må oförskämt bra! Jag känner mig pigg i kroppen, trycket neråt har lättat lite, fastän det kommer och går så klart. Humöret går också det lite upp och ner och även nattsömnen. Drömmer mycket mardrömmar och andra konstigheter och sover rätt oroligt. Efter att jag börjat sova med öronproppar har det blivit lite bättre och jag hoppas kunna komma ner mer och mer i varv nu under mina resterande lediga veckor. På onsdag ska jag återigen träffa sköterskan från Aurora, samt en läkare för att prata om en eventuell igångsättning. Jag har på senaste tiden läst och hört kvinnors berättelser om deras andra förlossningar, där de inte alls känt igen symptomen på att förlossningen ens är igång och kommit in på BB precis när de ska föda. Sånt gör mig så livrädd eftersom vi ju har en bra bit att färdas och jag är inte heller helt säker på om jag kommer fatta exakt vad min kropp kommer att förmedla när det är dags. Sist ändrade värkarna karaktär så oerhört snabbt att jag inte alls hann med! Nu har jag en liten fot mitt i min högra lunga, jag antar att någon försöker säga att jag måste sluta sitta hopkrupen vid en dator och sträcka ut mig i en säng och vila en stund, så jag ska lyda mitt barns order! The face of a sliten kvinna önskar er en fortsatt underbar söndag och visst kan vi hålla tummarna att vår lilla familj får hålla oss friska nu? Och snälla, berätta om era liv, krämpor, glädjeämnen och övrigt! Det är sååå underbart att få läsa!
