Dags igen för en uppdatering i denna eviiiiiiga graviditet! I fredags gick jag och bebisen in i vecka 37 och i skrivande stund är det 25 dagar kvar till beräknad förlossning. Efter att ha haft min dipp, låtit den dippa mig ordentligt, pratat om den, gnuggat mig i den och berättat om den för er, har jag bara gått uppåt. Så är det ju, för att kunna må bra måste man ju kunna må lite kasst ibland också och jag hämtar på riktigt energi i mina känslostormar. Det blev lite som att Leif och jag kände att vi behövde styra upp en hel del saker för att lugna ner oss inombords och under helgen har så himla mycket saker fallit på plats! Skötbordet har skruvats ihop och står nu på sin plats, några maskiner med pyttesmå kläder är under tvättning, bb-väskan har så sakteliga börjat fyllas på och vissa omflyttningar i huset har gjorts för att göra plats för ännu en liten men stor person i vårt hem. Men det viktigaste, som jag verkligen, verkligen ansträngt mig för att göra, är att jag har ätit och vilat. Jag har känt efter och lyssnat på kroppens signaler, ätit något lite då och då och känner att det börjar komma tillbaka mer och mer energi! Mitt humör har förbättrats å det grövsta och jag har till och med känt mig som en rätt skojig morsa några gånger, hurra! Jag har även köpt på mig de sista små sakerna som jag saknade till bb-väskan, bland annat köpte jag ett par tygskor för en hundring, i stället för att ha med tofflor som jag hade förra gången. Jag är SÅ varmblodig och det blir inte direkt bättre efter en förlossning, så tanken på att gå omkring i någon sorts lurvig beklädnad på fötterna får mig att spontansvettas. Därför tänker jag att ett par tunna tygskor blir perfekt att ha när man ska gå till och från matsalen. När mer och mer känns klart, sänker sig lugnet över mig på ett underbart sätt och bara under de senaste dagarna har jag börjat känna att jag nog är redo för det här. Visst är det sjukt hur vi är skapade egentligen, att det liksom bara faller sig naturligt att vi till slut hamnar där vi känner att nu får ungen faktiskt komma? Från att gå omkring och vara lite skräckslagen, slår det bara över till att man tänker: "Nu gör vi bort det här". Okej, jag är skräckslagen också pga bebis ska ut ur min kropp på något vis men jag börjar vara SÅ KLAR med att vara gravid nu att jag väljer att strunta i det. Bild på ganska less person som ler på naturligt vis mot fotografen. I onsdags var jag och träffade läkare + aurorasköterska och även där benades mycket att mina små orosknutar ut. Jag såg att jag fått en kommentar från en som ville att jag skulle skriva mer om mina tankar inför förlossningen och eventuell igångsättning, så jag tänker att jag skriver ett separat inlägg om det under veckan! För övrigt tänkte jag göra en lista på de saker jag just nu längtar mest efter att slippa med att vara gravid: De evigt trånga hörsel- och näsgångarna. Är konstant tät och hör typ inget? Uppstötningarna................................................................. Att inte kunna ha Åke precis så nära mig som jag vill Den dåliga sömnen! Att inte orka hänga med min familj på äventyr Min allmänna oro Gravidgarderoben! Saknar mina jackor, tröjor och jeans (som jag säkert inte kommer kunna ha på mååånga månader men ändå)! Begränsad lungkapacitet Jag kommer garanterat att sakna en hel del med att vara preggo också, fastän jag absoluuuuuut inte är den som njuter av det så mycket. De mysiga sparkarna, så klart men jag vet faktiskt inte om det är så mycket mer? Den här bilden beskriver ganska bra hur jag känner mig just nu. Trött, glad och lite rufsig. Jag tror att det var allt för denna uppdatering, nu är det er tur att berätta för mig hur ni har det!
