Dags för en veckouppdatering! Nu är vi alltså i vecka 38 och bebben räknas som fullgången. Fastän jag gnäller rätt flitigt just nu vill jag ändå att den ska få stanna inne en vecka eller två till och tjocka på sig ordentligt så klart! Denna vecka har jag spenderat nästan helt hemma och det har faktiskt gått rätt bra, fast jag hade så klart kunnat vila myyyycket mer. I stället har jag bakat, städat, tvättat och annat livsviktigt men huvudsaken är att jag känt mig rätt tillfreds med tillvaron. Självklart kommer det dippar när jag känner mig fängslad i hemmet och saknar inspiration och energi men det är ju bara att bita ihop och tänka att det faktiskt inte ska vara så här för evigt, fastän det just nu känns som att detta är mitt nya konstanta liv. I onsdags var vi (Leif följde med!!!!) till barnmorskan för tyyyyp sista gången, vi ska ju dit om två veckor igen i samband med att vi ska träffa läkaren men det blir kanske inget regelrätt besök. Jag vet faktiskt inte och känner väl kanske att jag gärna hade haft en till ordentlig träff inbokad bara för att lugna nerverna en gnutta. Just nu vet jag inte riktigt så mycket om något men det ska man väl inte...? Barnmorskan sa i alla fall att bebisens huvud fortfarande låg nedåt men var heeeeeeeeeeelt lööööööst och absoooooolut inte en gnutta fixerat. Hon sa att det nog skulle krävas några värkar innan bebisen ens kommer åka ner... KUL. Nu vet jag att när man fått barn innan brukar nästkommande bebisar oftast inte fixera sig inför förlossningen utan gör det typ när allt har startar, Åke var aldrig heller fixerad. Ni andra som fått fler än ett barn, hur har det varit för er? I övrigt såg allt bra ut, förutom att järnvärdet ligger på gränsen till för lågt, så jag ska försöka trycka i mig två Niferex per dag nu, en morgon och en kväll. Eftersom man inte får ta dem tillsammans med mat är det dock OMÖJLIGT att lyckas peta i sig allt tycker jag? Man ska ju fan äta konstant och när man inte äter ska man vila och däremellan hinna trycka i sig piller i precis rätt stund. Har lyckats en dag hittills. Både min mamma och jag tycker att magen sjunkit också och det brukar den väl börja göra så här dags? Den är ju så klart hög ändå men trooor den halkat ned en gnutta i alla fall och jag upplever att det nu verkligen börjar kännas som att det kan vara dags typ när som helst. Det är mycket tyngre att gå längre sträckor, det trycker nedåt väldigt snabbt. Dessutom känner jag av någon sorts mensvärk till och från och bebisens rörelser känns mycket mer våldsamma, som att den strävar ner och ut??!?!?!? Nätterna börjar bli tyngre också eftersom mina höfter värker sååååååå mycket när jag ligger på båda sidor. Så här var det i slutet sist också och det är så himla obekvämt. Det känns som att nätterna går ut på att vända sig bara och jag känner mig sååååå trött och totalt o-redo att föda barn på det fysiska planet. Det som är skönt med att det börjar vara dags snart är att jag inte är lika rädd för att det ska starta och jag har därför vågat mig ut lite mer, i fredags gick jag på marknad med mamma och idag gick vi ut i den nya snön en sväng! Det blir verkligen inga långpromenader men det är så skönt att få känna sig delaktig i familjen lite mer under dessa korta stunder. Magen och alla inre organ känner också av att bebisen är fullgången nu, det är verkligen så sanslöst fullt, särskilt när man sitter! För att illustrera detta tog jag en bild när jag verkligen tryckte ihop magen ordentligt, tycker det ser så overkligt ut?! Nästan alla rörelser där inifrån gör ont nu, det går liksom inte att inte träffa av en lunga, någon tarm eller urinblåsa längre. ALLT är i vägen och jag blir återigen helt förtrollad av det faktum att det ens går?! Ska allt bara lägga sig i ordning sen? Ska min mage inte alltid vara en boll? Tror det när jag ser det känner jag! I övrigt är Undis rum tyyyyp klart nu, väskan är packad sånär som på det ätbara och saker som inte går packa förrän det bär iväg. Vi har börjat snacka lite med mammorna kring hur vi ska göra med Åke och Ralf och babyskyddet är monterat i bilen. Nu gäller det bara för det arma värddjuret att vila, vila och VILA. Hur har ni andra det? Jag är lite usel på att svara på kommentarer nu men jag vill passa på att ordentligt säga grattis till alla er som fått barn på sistone, det är ju ett litet gäng vad jag märkt! HURRA!
