Jag har nu gått in i någon sorts dvala, där jag sover, vilar och tar det lugnt men ändå är SÅ trött i kroppen att det känns som att jag har konstant feber. Jag TROR att det är ett tecken på att det börjar närma sig nu, att man först går ner lite för att sedan bli lite tvärpigg precis före förlossningen. Igår hände verkligen INGENTING. Jag bara gick runt här hemma som en förvirrad person och kände därför inte att en uppdatering var nödvändig alls. Inga känningar, inget direkt roligt och bara en dimma av trötthet. Samtidigt går dagarna SÅ fort?! Idag ska jag till barnmorskan, det blir så att jag kommer att gå till den vanliga eftersom jag lyckats somna och sova förbi telefontiderna inne i stan. Leif ska följa mig idag och vi ska helt enkelt se till att få raka svar på våra frågor tillsammans. De här sista veckorna har jag haft så otroligt bra stöd från mina älskade mammor, de hämtar Åke tidigare från förskolan och har honom hemma hos sig så att jag ska få vila. Att gå med vagn i denna snömängd (har kommit cirka trettio meter) med fogar som NU börjar göra lika ont som de gjorde vid jul, känns inte ultimat så jag känner mig så fantastiskt tacksam. Även fint för Åke att hänga extra mycket med dem innan vi sticker iväg till BB och han ska vara i deras vård under den tiden. Började förresten kolla igenom magbilder från denna graviditet (mycket färre än förra) och känner som vanligt att OJ så pytteliten mage jag hade i vecka 21! Här har vi magen i vecka 22, 29, 33 och 39. Lite häftigt att se ändå, särskilt tröttheten som smugit sig på till sista bilden, hehehe... Where's the glow?! NU ska jag ta ut Ralf en kort sväng, stackarn får inte mycket motion på dagarna... Hoppas ni har en underbar onsdag (var tvungen att dubbelkolla dag)!