Idag är det då alltså den nionde mars, det datum jag nämnt ungefär sextiotusen gånger sedan jag blev gravid i somras. Jag, som trodde att jag skulle få mitt barn liiite tidigare pga två täta förlossningar innan, sitter nu här hemma i soffan utan bebis på självaste due date. Jag veeeeet att det är kroppen och barnet som bestämmer när och hur allt kommer att gå till men jag hade ju i mina drömmar tänkt att vi skulle åka till läkaren i måndags, första dagen på Leifs sportlov. Vi skulle alla vara friska och peppade och jag skulle sättas igång där och då. Som ni vet blev det inte så. Vi fick åka hem med en ny tid, som var i morse klockan 10 och Åke och jag har varit sanslöst förkylda hela veckan. Vaknade i morse, efter en natt med typ tre timmars sömn och fick ett samtal från sjukhuset. Min tid avbokades eftersom det helt enkelt var för fullt idag. Jag föll tvärt ner i ett mörkt hål och tyckte synd om mig själv. Att tvingas vänta ännu längre känns ärligt talat som lite av ett straff men samtidigt förstår jag ju att min tid förmodligen gick till någon annan kvinna som behövde den SÅ mycket mer och det vill jag så klart ge henne. Så nu sitter jag här, förkyld, uttråkad och har INGEN aning om hur något kommer att bli. Mina planer är borta, fastän jag ju redan visste att mina planeringar mer liknade drömmar än verkliga riktlinjer för min förlossning. Jag väljer från och med nu att vara lite mer low när det kommer till allt detta med födande, tecken på att något är på gång och eventuella läkartider, känner att jag måste fokusera på mig själv nu och framför allt det jag har jag framför mig. Med det menar jag så klart inte att jag INTE kommer att uppdatera så fort jag fått min lilla bebis men fram tills dess kommer jag mest bara flyta omkring lite här då och då. Ni får helt enkelt kika in och se när/om jag uppdaterat och så hoppas vi väl att nästa inlägg innehåller en helt sjukt gullig bild av ännu en mini-Lindroth? Puss på er och håll gärna tummar och tår för oss nu! Vi hörs inom kort!
