Idag är jag klev jag in i vecka 40 och det är sex dagar kvar till beräknad förlossning. Jag har absolut inga känningar på att något som helst skulle vara på gång och är fortsatt supertrött. Nu har jag bestämt mig för att låta kroppen bestämma allt, känner jag att jag helt plötsligt inte längre kan hålla ögonen öppna, då sover jag. Helst skulle jag vilja sova precis ett helt dygn men är liiiite för orolig i själen för att låta det ske. Nu har mina familjemedlemmar gjort sina sista arbetsdagar på vad som kan bli ganska lång tid och har nu officiellt sportlov! Detta innebär också att jag haft min allra sista dag själv hemma, något som är både lite sorgligt och också superhärligt så klart! Jag älskar ju att skrota runt ensam men idag har jag börjat känna ett behov av att ha människor nära, vilket säkerligen också är någon sorts undermedveten känsla av att jag inte vill vara själv när allt drar igång. Jag tog en bild av magen idag och inser att den på något vis dragit ihop sig lite? Kan det bli så mot slutet? Den ser också helt overkligt rund ut, som en liten sol, hahaha! Alltså det går inte komma över det faktum att detta med att vara gravid är helt sjukt på så många sätt, tänk att ens hud kan töja ut sig så?! Nu har vi i familjen lagt våra gissningar på när vi tror bebisen kommer att komma + längd och vikt! Det är ju så hiskeligt spännande att spekulera, särskilt datum ju! Jag själv hoppas att den föds på internationella kvinnodagen (8/3) men så här har det gissats hittills: Leif: 5/3 (SNART JU!!) Mamma: 7/3 Svärmor: 7/3 Jag: 8/3 Mammas sambo: 10/3 Nä, nu är det så hiiiiimla spännande känner jag! Jag vill gärna klara att hålla den kvar i magen över helgen, behöver få vila lite till men söndag kväll kommer jag släppa all kontroll och hoppas att kroppen fattar att den får köra då!