Tack för alla tips gällande snutte till bebis! Det verkar, ej helt otippat, som att det är en god idé att introducera en snutte tidigt i livet, vilket vi ju så klart inte har gjort. Vi köpte ett gäng kaniner i någon sorts ekologisk frotté till Åke, som han ratade för hår, som vi nu tänkt överföra till Grytan (kommer aldrig kalla henne Gry någonsin tror jag). Sagt och gjort, vi lägger en kanin bredvid henne i vagnen och i sängen och där går det bra. Inte för att hon rör den eller så men vi tänker att hon kanske börjar känna igen den och förknippa med trygghet och sömn. MEN. MEN! När vi ska söva henne lägger vi oss oftast med henne i vår säng, eller så ligger hon redan där på natten. Och då struntar hon fullständigt i nån jäkla kanin, för då vill hon endast ha...MITT ANSIKTE. Jag får välja mellan små fingrar i ett öga (hon vänder in både fransar och lock i globen och visar ingen som helst hänsyn), ett finger (som då känns sjukt långt) upp i en näsborre eller en tandstensskrapare i tandkött/tandrot. Inget lätt val, va? När hon är inne i näsan och rotar kan jag aldrig låta bli att skratta, för det är ju egentligen helt sjukt. Då skrattar hon också och sövningen måste börja om. Är hon däremot i öga eller mun, slutar det alltid med att jag kvider till pga sjukt ont. DÅ SKRATTAR HON OCKSÅ och sövningen måste börja om. Jag försöker trycka kaninen mot henne flera gånger men hon slänger undan den och kastar sig girigt mot mitt ansikte igen. Ska det vara så här nu? Ett barn som sliter mitt hår och ett som skadar mitt ansikte och alla dess öppningar? VA?! VA?! Fortsättning följer... P.S. HUR kan bebisar och barn alltid ha långa och vassa naglar, fast de precis är klippta?
