I veckans avsnitt av Benny och Bettys podcast pratar vi rätt mycket om denna ständiga utseendehets som snart dränker oss på internet. Särskilt nu efter nyår är det extra viktigt hur vi ser ut, för nu är det snart dags för BEACH 2016! Då kan man ju inte gå omkring och se ut hur fan som helst, hur skulle det se ut?! Nä, dags för juicefasta, träningsprogram, nolltolerans mot socker och sen är det extra bra att också dela det med alla som vill eller inte vill se det på sociala medier. Alla måste ju se hur duktig man är som i princip avstår från allt för att på så sätt bli lycklig och ha en extra bra sommar. ELLER?! Det här ämnet är ju avgrundsdjupt och det är omöjligt att vara konsekvent, i alla fall för mig. Å ena sidan avskyr jag all denna vikt-kropps- och utseendehets men älskar samtidigt kläder, hår och smink. Jag gillar att se lite fresh ut för min egen skull men har heller inga problem att gå omkring utan smink och fixad frisyr. Det är så tudelat! Jag tror att det jag verkligen HATAR med hela det här ämnet, är att vi lever ett liv där vi aldrig unnar oss själva att vara nöjda här och nu. Alltid ska vi sträva efter mer och konstant jämföra oss med andra. Jag avskyr också att bli dömd efter mitt utseende och jobbar HELAHELA tiden på att ge fan i att göra det mot andra. Det sitter så djupt rotat men vi måste försöka inse att en person inte är sitt utseende. Bara för att någon anses "snygg" enligt normens alla vidriga regler, innebär det inte att den personen på något sätt är lyckligare eller halkar omkring på bananskal hela livet. Det betyder inte heller att den personen är bättre eller sämre än någon annan som ser ut på ett annat sätt. Jag känner att det är alla dessa uppmaningar som verkligen gör mig så less. Alla får göra exakt vad de vill men jag vill gärna slippa bli uppmanad och att folk ska säga åt mig att äta si eller så eller träna efter vissa scheman. Hur tänker ni kring detta enorma ämne och hur ska vi göra för att våra små barn inte behöver dömas efter sina yttre eller döma andra? Varför gör man en detox för att alla andra gör det? Varför har vi fått för oss att vi bara kan vara lyckliga när vi knappt äter och dessutom visar upp det för andra? Varför kan vi inte bara rannsaka oss, göra det VI mår bra av, för oss SJÄLVA och sen inte smälla det i andras ansikten? Hur ska vi någonsin kunna nöja sig när samhället inte låter oss? För att träna mig lägger jag nu upp en bild där jag ser värre ut än jag trodde att jag gjorde. Ärligt, har jag åldrats 30 år sista månaderna? Har jag förvandlats till Nick Carter? Som pricken över i ska jag nu till frisören, för att bli så snygg som möjligt för Leif. NÄÄÄ, men seriöst, ni ser väl bilden? Nicks frisyr har inte varit inne på ett tag, jag måste hitta en annan kändis att härma! Återkommer med resultat.
