Denna vecka har fokus legat på att i största mån hålla Åke borta från sjukdom. Vill ej överlämna honom sjuk till mammorna, det skulle göra D.D.S. (Det Dåliga Samvetet) mycket värre så klart. Nu är det ju i och för sig en dag till innan vi åker men jag hoppas vi kommer att lyckas! Någon som hamnat helt ur fokus är Ralf. Visst, han är en hund och kräver absolut inte samma fokus men när man har mycket i hjärnan och saker som ska bollas, innebär det att den som kräver minst fokus hamnar i kläm. Det vill säga Ralf. Ralf ska vara hos den mamma som inte har Åke under helgen och han är verkligen inte knepig att ha. Han sover mest på dagarna, älskar båda mammorna och är nöjd bara han har en filt att ligga under. Däremot är det inte heller kul att lämna över honom i ett sjukt stadie och det hade aldrig slagit mig att det skulle bli så MEN i natt klockan 3 väckte han mig och sa att han inte mådde bra. Han sprang fram och tillbaka vid ytterdörren och verkade vilja krypa ur skinnet. Efter en promenad som innebar det ena och det andra, inklusive en stundtals ballongstor mage, blev han lite piggare. Vi gick in igen men varken Ralf eller jag kom till ro igen förrän halv sex. Jag som skulle vara utvilad inför denna resa, HAHAHA. Nu håller vi tummarna att han bara ätit något extra äckligt och att det inte blir något mer. Lilla älskade hund, det är alltid jobbigt när han inte är kry. Kul ändå med både djur och barn, att de direkt mår bra efter de slutat må dåligt. Ralf jagade en igelkott sekunden efter han haft ballongmage. Pga denna natt var vi alla extra trötta i morse, jag hällde först fil i kaffekoppen. TOKIG ÄR JAG! Sedan hällde jag upp den i en skål, höll Åke i famnen och VIPS hade han lagt hela hälen i filtallriken? Plus tippat den. Åhhhh, Åke! Kan på riktigt inte helt titta på honom nu utan att drabbas av lite gråtkänsla samt DDS. Ska berätta mer om klänningen och bröllopet vi ska på, måste bara ladda kameran först!
