Please, förlåt mig om jag smackar på för mycket med vårt kök nu men det är verkligen det våra liv handlar om för tillfället. Igår kom Leifs farbror och hjälpte till att sätta kakel. Varken Leif eller jag har gjort det tidigare och jag hade mer än gärna velat testa men eftersom jag ville att de två släktingarna skulle få sin kvalitetstid var jag i stället med Åke. Vi hade en rätt jobbig dag, Åkes humör var inte alls på topp för ungefär första gången någonsin och jag lyckades knappt få honom att sova alls. Sen fick vi sitta instängda i hans rum eftersom det luktade rätt starkt, eller gå ut på promenad för att få tiden att gå. MEN DET VAR SÅ VÄRT DET, FÖR DET BLEV SÅ FINT! Det är inte helt klart än förstås men man kan se potentialen! Ni som sett klippet i föregående inlägg har sett att vi satt upp luckorna på överskåpen, bytt bänkskivor och rivit bort det gamla kalket och ungefär så här såg det ut i slutet av klippet: Det första som hände igår var att en masonitskiva sattes upp, dels för att jämna till underlaget och dels för att det satt en där tidigare, så det behövdes för att kaklet skulle komma i rätt läge. Sen hann jag inte fota första varvet pga satt instängd med Åke men här är två varv gjorda: Helt plötsligt var det ÄNNU mer kakel på plats och Leifs farbror var tvungen att åka hem. Alltså det blir SÅ BRA! Visst är skåpluckorna fantastiskt fina också?! Bilderna blir tyvärr lite gryniga eftersom det alltid är mörkt nu för tiden, jag ska försöka fota någon gång under de få minuterna solen är uppe. Nu är det kvar att sätta plattor ända upp till taket på den här sidan... ...och ända upp till taket här! Leif och jag ska försöka oss på det själva tänkte vi och ha hans farbror på jourtelefon. Sen ska vi på med fogen, som är mellangrå och det kommer bli så himmelens bra alltsååååå! ÄLSKAR när det går framåt och när det blir bättre än man tänkt sig! Bänkskivorna är också jättefina: Nä, herrejäklar vilken pepp jag känner nu! Idag ska resten av luckorna in på målning och bli grå, känns helt overkligt nu att de inte ska vara gula längre. Tänk att vi bott här snart fem år och ogillat köket sedan dess och först nu börjar det falla på plats. Jag är så här i efterhand otroligt glad över att vi inte började renovera tidigare, för då hade vi inte hunnit tänka igenom det ordentligt.
