Sätt er nu riktigt bekvämt, gör en god macka och en stor kopp kaffe, så ska jag berätta om allt som hänt i mitt liv på senaste tiden! Det har varit en minst sagt händelserik tid detta nya år och jag har varit både superglad och extremt förvirrad. I början av januari kände jag att jag verkligen behövde göra något för att få jobb. Det fattades inte bara pengar, det fattades en känsla av sammanhang, som i sin tur också bidrog till att mitt självförtroende bara blev sämre och sämre. Jag skrev ett inlägg där jag bad er om råd, och jag fick så mycket tips och pepp! Genom att vara öppen med sina tankar och känslor, leder det också fint nog till att andra vänliga människor hör av sig och det var precis det som hände då. Dels skrev en person till mig på Facebook att det eventuellt skulle bli en tjänst ledig på en industri här i Burträsk. En annan hade sett ett café i Skellefteå som sökte extrapersonal och en tredje hörde av sig och tipsade om en härlig utbildning på en folkhögskola. Eftersom jag då var sugen på ALLT,högg jag på alla tre förslag. Jag slängde iväg en sen ansökan till utbildningen, ett cv till caféet och ett samtal till industrin. Det gick rätt snabbt då och efter någon vecka provjobbade jag en kväll på sagda café, som också har kvällsöppet och en suuuuperfin after work på fredagar. Jag fick hoppa in i skarpt läge, för första gången i restaurangbranschen och trots några tappade bestick så ÄLSKADE jag det. Det var hög fart, fantastiska kunder och supertrevlig personal. Jag kände mig rätt trygg i att jag gjort ett gott intryck och fastän det bara var extrajobb till att börja med, kände jag att det var något jag absolut ville testa. Samma dag var jag på industrin och pratade men kände att deras arbetstider inte skulle fungera med vårt liv just nu, eftersom Leif också jobbar då och då och jag då behöver vara lite flexibel. Full av hopp gick jag och väntade på besked, som aldrig direkt kom och till slut hörde jag av mig till chefen på caféet, som informerade mig om att det hade blivit en massa förhinder när det kommer till att nyanställa just nu och att hon absolut inte kunde ge något besked förrän tidigast i april. Industrin har än idag inte hört av sig, vilket jag kan tycka är lite trist men som arbetsmarknaden ser ut idag, så är det verkligen arbetsgivarens värld. De har all makt och känner kanske ingen skyldighet att ringa. Jaha, där stod jag då, tillbaka på ruta minus noll igen och kände hur jag nästan ville ge upp. Flera gånger har jag sagt till Leif att han får börja jobba igen så att jag kan vara mammaledig, fastän jag inte vill det just nu. Leif har konstant vägrat eftersom han dels trott att jag till slut ska få ett jobb och dels för att han verkligen vill hänga med Åke nu. Så en dag ringer det från folkhögskolan! Jag har helt och håller glömt bort att jag sökt och så får jag veta att det blivit en plats ledig och att jag kan börja direkt! Utbildningen heter "hälsa och friskvård" och är verkligen något jag unnar alla att få gå någon gång i livet. Den är på halvtid och under ett års tid, varje onsdag och fredag. Alla dagar innehåller lektioner i superintressanta ämnen, vi har pratat mycket om hjärnan, vanor, vad kolhydrater egentligen är och väldigt mycket om HUR man bryter mönster i sitt liv. Klassen består av elever i alla åldrar, från 20-60 och alla är där av olika anledningar men alla bidrar till en så intressant grupp. Vi lär oss även lite om massage, vi har fått laga mat och skolans policy är att aldrig ifrågasätta någon. Alla får utgå från sig själv och ingen behöver känna sig konstig. Varje dag innehåller också någon sorts fysisk aktivitet, det har varit tabata i snö, mycket yoga, innebandy och cirkelträning. Även här är alla med i den mån de kan och vill men för många öppnas nya dörrar till hur man kan träna. Jag skulle kunna skriva om den här skolan och vad den gett mig på bara den månad jag gått där i en mindre evighet men jag lämnar den nu för den här gången. Faktum är att idag kommer jag officiellt också att lämna klassen eftersom det inte går kombinera den med ett heltidsjobb. Jag kommer att sakna den enormt mycket känner jag nu och känslan av att vara totalt accepterad och trygg i sig själv. En dag ska jag tillbaka! När jag ringde min mentor och berättade om jobbet så blev hon uppriktigt ledsen och det kändes fint. Att hon även sa att hon tycker att jag ger ett väldigt fint intryck, gjorde mig så glad. Varför säger vi inte mer såna saker till varandra? Det kostar absolut ingenting men ger SÅ mycket. Någonstans i samma veva som jag fick veta att jag kommit in på utbildningen började jag ändå känna att ekonomin behövde en boost. Jag har känt mig så extremt skyldig och inte alls gillat känslan av att leva på "Leifs" pengar, något som vi ändå behövt göra en längre tid. Att jag då ska börja värsta lyxiga skolan som bara kostar (bensin- och lunchpengar), kändes så svårt för mig att motivera. Skolan i sig gjorde ju gott för mig på alla andra vis men mitt samvete skrek av att jag inte bidrog till kassan. Då bestämde jag mig för att försöka börja på en salong igen, bara några dagar i veckan och som den impulsiva person jag är skickade jag direkt ett meddelande till min frisör. Det gick SÅ snabbt, någon dag senare pratade jag med hennes chef och vi bestämde typ direkt att jag skulle hyra en stol (har ju en enskild firma) två dagar i veckan. Jag var där och kollade in bokningssystemet och allt var i princip redo, när jag tog några steg bakåt och räknade på det hela. Jag insåg då att två dagars jobb i veckan, där jag kanske inte ens skulle ha kunder hela tiden, med en egen firma och utgifter som tillkommer, skulle knappt gå runt. Det skulle innebära kul jobb men det skulle också innebära ännu mer slit för nästan inga pengar, något jag gjort så länge nu. Alltså mitt samvete då... När de hade flyttat runt i sina scheman för att jag skulle kunna jobba och allt bara var redo, då ringer jag chefen och drar mig ur?! Kände mig så oskön och hemsk men jag skämtar inte när jag säger att personen som driver den salongen (Salong Lycka i Skellefteå, GÅ DIT!), är en av de mest generösa människorna jag någonsin mött. Så fin, varm och förstående och hur hon behandlade mig gjorde mer än vad jag tror att hon någonsin kommer att förstå. Efter månader av jobbsökande utan att ens få så mycket som ett samtal, så ville hon satsa på mig utan att knappt känna mig. Hon såg mig, hur töntigt det än kan låta och hon fick mig att känna mig viktig och bra för första gången på väldigt länge. Det kommer jag aldrig att glömma. Ungefär samtidigt som samtalet med henne, hade jag också fått veta att jag skulle få komma på intervju redan dagen efter på ett företag som jag visste väldigt lite om. De sökte personal men annonserade inte på de traditionella ställena utan endast på Facebook. Om inte en tjej från Burträsk, som jag tror också läser bloggen(?) hade taggat mig där, hade jag helt missat det och dig kommer jag också älska för evigt. Det är här man börjar förstå internets kraft alltså. Jag sökte ett jobb via Facebook, fick komma på intervju på grund av de avtryck jag gjort på www och till slut fick jag också det jobbet eftersom allt mitt jobb här på bloggen, med podden och Youtube har gett mig så mycket fantastiska verktyg. När jag började söka jobb skrev jag ingenting om bloggen men jag fick tips av en annan läsare (TACK!) att faktiskt lyfta den informationen eftersom det är sjukt bra skills att ha i bagaget. Jag tror tyvärr att många arbetsgivare ser både orden bloggare och frisör och ba: NEJ. Jag har varit så frustrerad så många gånger, för jag har verkligen så många strängar på min lyra men som i ett cv inte går att få fram men jag är oerhört tacksam över att jag till slut hittade ett jobb som jag faktiskt kände att jag skulle klara och som skulle kunna utveckla mig enormt. SÅ! Nu är jag alltså redaktör på en sida som heter uppskattat.se. Att vara redaktör där innebär extremt mycket och jag ska ärligt säga att jag ännu inte vet allt men bland annat att skriva artiklar och leta information. Det är ett företag som är väldigt nytt och VÄLDIGT ungt (jag är mormorn typ) och jag är superpeppad över att få vara med och se allt som kommer att hända. Just nu finns vi i sex länder och vd'n, jag och en till sitter i Skellefteå, sedan är resten utspridda över Sverige och världen. Jag ÄLSKAR hur internet bara brer ut sig och skapar jobbmöjligheter och hur drivna personer kan utveckla roliga företag som är framtiden. Ju mer jag lär mig, desto mer kommer jag så klart att berätta om mitt nya jobb men nu kommer jag att dyka ner i det ordentligt och försöka bli så himla bra som jag bara kan bli! Jag vill passa på att tacka er som funnits vid min sida under dessa smått kaotiska månader, SÅ fint att ha er med mig. Jag vill också gratulera er som orkat traggla er igenom denna vägg av text (har någon ens gjort det?), det känns så skönt att ni vet lite mer om mig igen. Har saknat att berätta saker för er! NU KÖR VI! Bildkällor HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR HÄR & HÄR
