"Jag har köpt konstnärshuset", sa Leif med skakig röst. Hans ansiktsuttryck var alldeles nervöst och jag såg att han väntade på min reaktion. Konstnärshuset kallar vi ett enormt hus här inne i Burträsk, med ett enormt fönster på en sida, som är byggt för att ge ljus till den stora ateljen som finns där inne. Huset är målat i en perfekt rosa kulör och har vinklar och vrår som ser så spännande ut att vi flera gånger tänkt hitta på en ursäkt för att få gå in och titta. Tyvärr var det här en dröm, en alldeles för verklig dröm, förutom att Leif också hade vunnit flera miljoner på Lotto och köpt mitt drömhus som en överraskning. Ni vet ju att vi letat efter ett annat hus ett tag nu och det stora, rosa huset kommer aldrig bli vårt. Det har vi insett och accepterat. Vi har drömt om att hitta ett annat speciellt hus, ett hus med en historia och som är lite av ett projekt. Vi har aldrig drömt om att bo i ett "vanligt" kvartershus, som vi gör nu, fastän vi trivs väldigt bra så klart. Två hus har vi budat på men inte helt känt oss sålda på. Ett av dem var ett kvartershus med typ inget jobb alls. Det andra var ett hus i en by med ett fantastiskt läge men med så mycket jobb att vi kände att vi aldrig skulle ha råd. Vi har väl båda känt att med tanke på att vi bor där vi bor, borde vi ju känna till alla annorlunda hus som finns i krokarna och att alla de coola hem man ser i inredningstidningar och på Hemnet bara verkar finnas typ i Skåne eller Småland. En söndag för en månad sedan gick Leif på toa och stannade, som många andra män, ganska länge. Denna gång hade han en bra anledning. Han kom ut med telefonen i högsta hugg och räckte över den till mig. En gammal skola såldes via Blocket, i en by en mil utanför Burträsk. Ingen av oss har varit där innan men jag sa direkt: "Det här måste vi ju ha". Snart hade vi fått kontakt med säljarna och efter några veckor var det visning tillsammans med ganska många andra. En budgivning startade och eftersom huset är i ganska stort behov av renovering (det har endast varit sommarhus), kunde vi inte gå så högt eftersom vi tänkte ha det OCH vårt nuvarande hus tills vi kan bo i det året om. Tanken var att kunna renovera sakta och när vi har råd. En måndag kväll för några veckor sedan stod jag och målade i mammas kök när telefonen ringde. Det var säljaren som sa att de bestämt sig för att inte ta emot något mer bud när vi har det ledande budet. Varför vet jag inte men jag sa på visningen att jag ville försöka få en kontakt med säljarna och kanske var det en bra idé, för de ville att vi skulle köpa det. Efter många tankar, undersökningar, ekonomiska uträkningar och en alldeles för lång väntan på att alla, både säljarna och vi, kunde träffas samma dag, har vi idag äntligen skrivit på alla papper och fått nyckeln till den gamla skolan i Svarttjärn. En gammal skola som den senaste tiden varit ett sommarhus åt ett äldre par, som gick bort får några år sedan. Mannen var byggnadsvårdare och kvinnan var konstnär. Husets rum är målade i vackra kulörer och tapetserade med fantastiska tapeter. Det har varit konstutställningar där flera gånger, något jag hört av personer som varit där. Nu börjar en lång tid av renovering och vi hoppas kunna flytta dit om ett år om allt går som det ska. Jag kan inte förstå att det är sant, att vi äntligen hittat vårt speciella, annorlunda hus med en historia. Vår dröm har blivit sann. Vi har köpt vårt konstnärshus!
