Livet springer på, fastän det stannar för andra. Det känns på något sätt knäppt men samtidigt ändå naturligt. Jag kan minnas tillbaka till de gånger mitt liv tagit drastiska vändningar, att jag inte för mitt liv kunnat förstå hur andra bara har vardag som vanligt. När Leifs pappa blev sjuk hade jag väldigt svårt att relatera till alla som på sina sociala medier klagade över vädret. Jag ville bara skrika: HALLÅ FOLK ÄR SJUKA, HUR KAN VÄDRET ENS SPELA ROLL?! Samma sak när jag låg på sjukhuset och skulle genomgå min fasansfulla förlossning med tvillingarna. Att ens höra bilar köra omkring utanför var helt overkligt för mig. Vart skulle folk köra? Livet var ju bara svart och tomt, hur kan de ens ha någonstans att åka? Och när jag var på BB och hade fått mina älskade barn ville jag bara ropa ut genom fönstret till de som passerade: NI KAN VÄL INTE GÅ TILL JOBBET IDAG, JAG HAR FÅTT BAAAAAAARN!!!! Man hamnar som i en bubbla samtidigt som allt är precis som vanligt utanför den. Och vår renovering har liksom ingen möjlighet att befinna sig i en bubbla. Den brakar på i en besinningslös takt och dagarna formligen rinner fram, farligt nära slutdatumet. Igår kom ett par från grannbyn förbi när vi var ute och fixade på kvällen. Det är inga vi känner särskilt bra men de kom med en sån otrolig pepp och energi, som jag kommer leva på länge. Dels var de helt hänförda av huset och dels tycktes de inte alls så oroliga för att det snart bara är en månad kvar tills det är tänkt att vi ska bo där. Det är helt klart uppfriskande, då vi varit med om ganska många som kommit dit och nästan skakat på huvudet och muttrat saker i stil med: ojojoj, sa ni att ni ska BO HÄR i september? Eller: DET ÄR VÄÄÄÄLDIGT MYCKET JOBB, hehehehehehehe... Kände mig därför manad att posta följande bild och text på min Instagram idag: ”SKA NI BO HÄR OM EN DRYG MÅNAD?!?” Meningen vi får höra titt som tätt och som inte direkt är något vi inte tänkt själva med grav panik inombords. Uppskattar från och med nu endast pepp och hejarop, ty vi har fullt upp med att äta sten (Gry), gräva ner bredband, djupandas i påse och renovera i sinne. Tack på för✋🏽. #renovering #timmerhus #konstnärshuset Ett inlägg delat av Elisabeth Lindroth (@elisabethlindroth) 5 Aug 2018 kl. 4:24 PDT Mitt i denna stress är jag ännu känsligare än vanligt och pallar ej med ytterligare massa stress från personer som måste säga rätt uppenbara saker. VI VET ATT DET ÄR MYCKET JOBB. Nog om detta, jag har i vanlig ordning skrivit sjutti A4 när jag egentligen skulle visa allt vi faktiskt hann under de två dagar vi hade barnvakt och superduperhjälp! Två av våra tre superduperhjälpare, Terran och Johannes! SÅ tacksam för dessa tu. Vi började med ett allmänt möte om vart vi skulle börja och hur allt skulle ske. Det som skulle göras var främst att sätta panel i badrummet och skruva ihop köket, så att det är redo när bänkskivan kommer. En bonus var att vi fick hjälp av en tredje person, Mange, som gav sig på vårt blivande sovrum! Ska börja med att färska upp ert minne på hur rummet såg ut. Det var ju på intet sätt ett fult rum men däremot var det ganska litet, med ett ännu mindre rum intill som fungerade som någon sorts badrum med en mulltoa. Först hade vi tänkt låta det vara två rum men insåg ganska snabbt att vi då skulle behöva göra oss av med den vackra och väl fungerande spisen för att ens rymma en säng och det kändes oerhört motigt. Då kom Leif med den briljanta idén att vi faktiskt kunde ta ner väggen mellan de två rummen, då den inte var timrad. Till vänster ser ni det lilla rummet intill. Det ÄR väldigt sorgligt att ta ner den vackra panelen och de underbara tapeterna MEN el måste liksom dras i väggarna och tapeten hade redan lossnat till stor del. Känner bara att jag måste skriva det för att ej uppfattas som en hemsk och makaber person. Just nu är efterbilden rätt mycket fulare än denna men på sikt kommer det bli lika tjusigt igen. Vill försöka återskapa känslan så mycket som det går. Mange gav sig alltså på väggen och efter en ganska kort stund såg det ut så här: Som ni ser överlevde tyvärr inte lampan... Det blev också en lite oväntad vattenläcka från elementet som vi trodde var tomt men det löste sig snabbt. Efter en ordentlig rensning i rummet samt rivning av alla väggar ser det nu ut ungefär så här i rummet: Vi har kvar golvplankor från gamla köket som vi ska passa in där väggen stod och igår började Leif och Mange förbereda för eldragning. Alltid lika sjukt svårt att veta vart man vill ha eluttag i ett rum man aldrig ens bott i?! Nu ska jag fördjupa mig i tapetdjungeln och försöka hitta en ljuvlig variant som vi kan sova i. Tips mottages i vanlig ordning! Samtidigt på nedervåningen började panelen komma på plats! Det är så kul att få lära sig massa saker under resans gång, att spika upp panel var inget vi direkt gjort innan. Där är det extra bra att ha hjälp och stöd, allt blir så mycket lättare då. Dag två var all panel på plats! HURRA! Den har jag börjat måla, målet är att den ska bli ljust grå. Där det inte är panel blir det kakel och det arbetet påbörjades igår, dock inte av oss (tack och lov). Terran och jag gav oss också på köket, vi började mjukt med att skruva ihop ön. Det var faktiskt mycket lättare än vi trodde! Det ska så klart upp täckskivor men det gör vi när vi bestämt exakt var den ska stå. Vi testade en massa olika platser på den, tror denna blir the one. Nu är vi redo för bänkskivorna och snart också för all inredning i badrummet, som jag också sitter och googlar på för fullt. DESSUTOM hann vi köra bort tre släplass till återvinningen, nu är det bara typ hundra kvar. SÅ jäkla nöjd och tacksam för all hjälp och all pepp vi får, både irl och här på bloggen. Det är så himla härligt att ni verkar tycka om att hänga med i detta kaos! Nu hoppas jag snart att Leif kommer hem från huset, han är ute och gräver ner kabel till bredband i spöregn. Det är inte ett glamouröst jobb, det här med husrenovering men förhoppningsvis och mest troligt är det värt allt i slutändan!
