Satt och kollade igenom lite bilder från huset nu ikväll och insåg hur JÄKLA mycket som hänt sedan renoveringen drog igång i april. Det är ju egentligen bara sex månader men det känns som en mindre evighet. Slogs av hur bra allt gått ändå men hur otroligt lite jag känner för att göra om denna tid. HERREGUD så glad jag är att vi gjort allt det här?! Har hela tiden tänkt att vi ju egentligen inte gjort så mycket själva men det har vi ju faktiskt gjort. Visst, vi har anlitat hantverkare men konstant varit där och påtat med det vi kan. Ska vi kolla på lite gamla bilder, tillsammans med några på hur det ser ut nu? Här hade vi köket och det var ibland tänkt att det skulle få fortsätta vara kök men efter tusen varv av grubbleri insåg vi att detta var enda platsen där ett badrum och en tvättstuga skulle kunna vara. Sagt och gjort! Köksinredningen revs ner, tillsammans med alla väggarnas kläder. En ny vägg byggdes och golven revs bort för att göra plats för våtrumsmattor. I den lilla hallen (där alla stenar ligger), kunde snickarna återanvända det bortrivna trägolvet. Här ser man också att väggen i hallen var kvar, nu är ju trappan bakom den framme, typ den bästa grejen vi gjort. Och nu ser det ut typ så här! Kakel, panel, golvvärme, tak och numera också alla kranar och typ allt annat på plats (förutom lister). Fatta ändå? I stora rummet revs även där det mesta bort för att kunna dra in ny el. Sörjer fortfarande det vackra podiet men får vara glad över det fina klinkret som hamnade där i stället. Kan ej fatta att det numera är en dörröppning och köksinredning här! Att det ens är samma rum? Här är den ju, dörröppningen! HUGA, så mycket som var kvar när denna bild togs. Sen kom köket in och rummet har sedan dess aldrig varit så här tomt, förutom när jag oljade golven. Men SNART SÅ. Förstår nu varför jag är så trött, det är ju en hel del som hänt det senaste halvåret. Så bra att gå tillbaka och kolla så här ibland, då inser man att vi verkligen är nääääära nu! Så här nära har vi aldrig varit!
