Ett annat steg mot mitt nya, självsäkra jag är att sluta ta allt så förbaskat personligt hela tiden! För tillfället har jag till exempel en period både på Instagram och Youtube att så fort jag lägger ut något tappar jag en drös följare. Om jag låter bli att lägga ut saker, ja då trillar nya in! Min tolkning av detta. JAG ÄR USEL. Alltså ni hör ju, drama queen så det står härliga till! Jag ska försöka börja tänka att allt inte handlar om mig, hänger på mig eller beror på mig. Helt enkelt skaka av mig saker och gå vidare. Det är lite som jag skrev om i höstas, att jag skulle försöka möta varje negativ tanke med en positiv. Så ska jag göra, men i stället byta tanke, från att tänka att något är riktat mig personligen, bara tänka på glass, hundöron eller något annat superhärligt. En sak som jag inte skrivit så mycket om är hur jag mått efter missfallet. Det har varit mestadels bra men samtidigt en lömsk sorg som legat över mig. Jag VET att ingenting var mitt fel men att det hände har nog också påverkat mitt självförtroende ändå. Sen efteråt har min kropp varit lite svajig, svullen, ond och svag. Det är ju så, att bara för att man inte längre är gravid, så måste ju kroppen få återhämta sig och under den tiden har jag inte känt mig som mig själv heller. Idag kom äntligen min mens tillbaka och jag skuttade omkring som en glad tok, som jag gjorde när jag var 13 och trodde att jag var sist i världen. Det är helt enkelt min kropps sätt att säga att den har bearbetat det som hänt på sitt sätt och nu är det upp till mig hur jag ska gå vidare. Sanningen är att jag på senare tid, bara senaste veckan, börjat längta så oerhört mycket efter en till bebis. Mer än jag gjort innan och det känns fint. Jag hoppas verkligen att vi kommer att få chansen att lyckas ännu en gång! Hur som helst, mitt problem med att jag tar åt mig av allt blir inte enklare av att jag inte kan ge mindre än allt i allt. Ska jag blogga, då vill jag blogga till 100%, samma sak med jobb, renovering eller vad som helst. Därför har jag bestämt att för att på något sätt dra åt kranen och spara ihop lite Elisabeth-krafter, så kommer jag att försöka få in lite mer yta här på bloggen. Varva personliga inlägg med mer inredning, kläder och barnsaker till exempel. Det ger också mig en ypperlig anledning att grotta ner mig mer i det jag verkligen älskar. Avslutar med två bilder från exakt ett år sedan. Alltså ÅKE! Så liten och söt, tänk om vi kan få en till? KAN den ens bli lika gullig och underbar? Det här var precis innan bloggen flyttade till Loppi minns jag. En dag ska jag berätta mer om den tiden, om ni vill?
