Jag har ju ett gäng gånger skrivit om kroppshets och allt som hör till. På senaste tid har jag slutat följa personer som jag anser hetsa och hittat andra som visar upp andra ytor än mitt tränade öga är vant vid. I början kunde jag ibland omedvetet rycka till när jag scrollade igenom flödet på Instagram och en gropig rumpa eller hängande mage dök upp helt plötsligt. Det var inte för att jag på något vis tyckte att det var fult utan bara för att man aldrig ser någon annan typ av kropp NÅGONSTANS. Nu har jag följt många bra kvinnor ett tag och det har gjort underverk för mig. Jag har ändrat min syn på "den perfekta kroppen", från att avundas mellanrum mellan lår till att tycka att alla fan är perfekta. Jag ska börja med att tipsa om mina favoritkonton just nu, som gör mitt liv och flöde bättre (på Instagram alltså) Celestebarber - ni har säkert inte missat denna sjukt roliga kvinna som återskapar bilder på kändisar/modeller. Sjukt kul och även väldigt intressant att verkligen se hur fan kvinnor porträtteras. Många poser och vinklar är ju galna? Kobranhuggertill - Kajsa har ganska nyss fått bebis men det hindrar inte henne från att visa sin kropp från sina bästa vinklar. Så nyttig kontrast till alla "kroppen är ju helt fantastiskt, jag har gått ner alla gravidkilon på en dag-konton". Hon är underbar! Apan.satt.i.granen - Också väldigt känd för de flesta antar jag men ett fantastiskt konto att följa! Stinawollter - Ingen presentation nödvändig effyourbeautystandards - ett konto som delar bilder på ALLA som delar med sig. Alla är välkomna och får lika mycket pepp och hurrarop Tipsa gärna om fler! Okej, så här långt, allt bra. Sedan kommer det till mig själv. Jag har INTE positiva ögon när jag ser mig själv. Jag ser alla andras skönhet men när det kommer till mig, fokuserar jag så klart på det jag inte gillar och det ska bli nästa utmaning för mig. Så här: jag har liksom letat efter min kategori, mitt fack. Är jag "smal", "kurvig" eller vad fan är jag? För det känns som att man måste kunna sätta en etikett på sin kropp för att sedan kunna avgöra om man är nöjd eller vad som bör åtgärdas. Är du kurvig ska du klä dig si, är du smal ska du klä dig så. Är jag ett äpple? Ett päron? En banan? Där har jag fastnat. Jag VET INTE VEM MIN KROPP ÄR! Svar: den är min kropp, inget annat. Jag känner mig obekväm om kläder sitter åt, för det har jag lärt mig innebär att jag är tjock (säger absolut inte att det är så, säger bara vad min hjärna hakat upp sig på). Jag har breda höfter har jag hört, men samtidigt små bröst (HAR JAG OCKSÅ FÅTT BERÄTTAT FÖR MIG!?!). Min midja finns på två olika ställen och jag vill gärna inte markera den/dem. Jag har en konstant bula på min mage eftersom det är en mage men vill inte att den ska synas eftersom folk då ska tro att jag är gravid och ställa obekväma frågor. Jag tänker helt enkelt i vanlig ordning på andra och på samhällets syn på kroppar än på vad jag själv tycker. I grund och botten har jag noll och inga åsikter om min kropp. Jag trivs i den och den trivs med mig. TILLS jag ska ta på mig kläder, då hatar vi varandra. Flera gånger byter jag om innan jag kan lämna hemmet och känner mig nästan aldrig bekväm ändå. Hur ska jag göra för att min hjärna ska förstå att den ju i grund och botten älskar kroppen den sitter fast i? Så här tänker jag - jag ska försöka fråga mig själv varför. Varför är jag obekväm? Är det för att magen syns? Varför gör det något? Är det för att folk kan tro att jag är gravid? Varför spelar det någon roll? Osv osv osv Om min mage skulle råka synas och kika fram i någon glipa, vad gör det? Om jag ser gravid ut, vad gör det? Jag har för fan varit gravid typ 70 veckor, varför ska inte det synas? Nä, nu ska jag sluta negga över min kropp och undvika vissa plagg. Nu ska jag strunta i att mina celluliter syns när jag har korta shorts. Jag ska klä mig för mig och inte för att dölja mig. Är ni med?! Har ni några tankar kring detta? Hur gör ni för att klä er för er själva och inte för andra? Två bilder från en underbar resa till Sardinien för en herrans massa år sedan, på min dåvarande kropp. Min nuvarande finns inte fotad i bikini. Det var denna kropp jag bokstavligt talat sprang ifrån för fem år sedan och överöstes med komplimanger (Läs inlägget HÄR). Det var denna kropp som jag förstod inte dög och därför ligger dessa bilder ligger i mappen "Sardinien 2", inte i den som visades för andra eftersom min kropp inte såg ut som jag(?) ville. Nu ser jag inte det och sörjer alla gånger jag undvikit stranden och kameran för att jag haft för dömande blick. Återigen blir jag så ledsen över att hälsa alltid fokuserar på utsidan när insidan skapar så mycket ohälsosamma tankar. SÅ mycket man har att jobba med på insidan för att ens kunna se utsidan med rätt ögon.
