Ni vet när ens telefon säger att det är fullt? Att man måste frigöra utrymme för att kunna rymma nya saker? Så känns det lite i min hjärna just nu. Det är så mycket som rör sig i livet för tillfället och lite för många lösa ändar för mig, vilket innebär att jag drar upp axlarna och spänner hela kroppen. Jag hoppas att saker ska få falla på plats snart och att tillvaron kan lugna sig en gnutta när Leif får sommarlov imorgon. Först ska han vara borta två dagar med jobbet och jag är än en gång djupt tacksam över att våra mammor finns här och hjälper till med Ralf och Åke. Åke har varit förkyld och hostat mycket på nätterna, jag har knappt kunnat sova och Ralf blev dålig igen igår. Nu är det min tur att ramla dit, hela kroppen är febrig och slut och igår kväll slog en numera sällsynt migrän till och sitter i även idag. Kort och gott, det känns som att jag behöver landa en gnutta nu. Det är absolut inga allvarliga saker, så no need to be orolig för mig men det är så här jag blir när jag låter känslor ta över och leta sig in överallt i kroppen. Jag kan inte skaka av mig saker och därför tar mycket som jag upplever extra tungt ALLDELES för stor plats. Det blir mitt huvudfokus, när jag i stället så klart borde fokusera på allt som faktiskt är superbra. Med det sagt, älskade ni, tänker jag ta ledigt härifrån idag och försöka djupandas, sova mig frisk och släppa ned axlarna. Ha en härlig onsdag och ta hand om er!
