Det senaste dygnet har ett blogginlägg och en klockren illustration fått mig att till slut sätta mig ned och skriva det jag länge gått och laddat för. Något som jag försökt formulera i mitt huvud för att det ska bli förståeligt. Det känns ibland som att det när det kommer till kvinnokroppen och denna eviga hets bara upprepas och tjatas men det måste tydligen göras eftersom det KONSTANT missuppfattas och förvrängs. Och hetsen fortsätter. Låt oss börja med blogginlägget, som Kitty Jutbring skrev igår. Hon satte fingret på exakt det jag menat tidigare. För mig är det helt okej att alla gör exakt vad de själva vill med eller mot sina kroppar men min konstanta frågan har varit: VARFÖR MÅSTE DET SKE OFFENTLIGT? När vi ju vet att det bidrar till vidare kroppshets? Här är ett stycke från inlägget: När sedan underbara hejhejvardag-Louise la ut dagens illustration kände jag hur jäkla hemskt och vidrigt det är att det, mellan raderna, faktiskt ser ut så här. Hon har även skrivit ännu ett briljant inlägg idag som också skulle ha kunnat komma direkt ur min hjärna. Det är väldigt många som håller med både Kitty och Louise men också många som anser att de i sin tur klankar ner på de som faktiskt väljer att "ta hand om sin kropp", som det så fint heter. Många tror att bara för att man väljer att hålla allt som har med hur man själv äter, tränar eller inte tränar för sig själv, innebär det att man hatar alla som är "smala" och spenderar sitt liv i soffan med näven i en chipspåse. För som det blivit på internet, ingenting får något värde om man inte publicerar det någonstans. Räknas inte träning om den inte visas upp och hyllas? Det är nämligen så, att vara smal anses under rådande ideal vara IDEALISKT. Det är det vi alla kvinnor bör sträva efter och borde vilja sträva efter. Vem vill inte ta hand om sin kropp liksom? Att gå ner i vikt, hur man än gör, är något som ständigt hyllas. Vi kan skylta med hur många kilon som "rasat av", mäta varje kroppsdel och redovisa varje millimeter av våra hemska kroppar vi blivit kvitt. Vi kan säga att vi hatar den kropp vi ser i spegeln och jämföra oss med alla smala, lyckliga människor. Vi klämmer, nyper, drar och försöker ständigt uppnå idealvikten (som någon bestämt att vi ska ha) och kanske får vi en vacker dag på oss de där minimala jeansen som ligger högst upp i garderoben och väntar? Vi hyllar alla de kvinnor som KÄMPAR för att inte äta, KÄMPAR för att träna, KÄMPAR för att sprida kunskapen om hur OTROLIGT hemska de såg ut på förebilden som tagits. Den förebilden kan i många fall föreställa en kvinna som i många andras ögon är perfekt men som då får dem att inse att det går bli ännu mer perfekt. Och om någon som ser ut som HON är missnöjd med sin kropp som redan innan är mindre än min? Då har jag ännu större anledning att hata min kropp och självhatet växer. Det är inte bara ett hat mot kroppen som växer, fastän vi kanske intalar oss det. Det rinner över på hela vårt liv. Ett allmänt missnöje sprider sig och vi börjar efter ett tag anse att vi till och med är sämre människor för att våra kroppar inte duger. Men att prata om att vi mår dåligt, det ska vi inte göra. Passa er för det, får då kan vi få psykostämpeln i pannan! Nä, för att få någon sorts bekräftelse eller komplimang bör det vara för att vi "tar hand om våra kroppar". Alltså utsidan så klart! HAHAHAHA, insidan mår bra direkt vi fått tillbaka våra kroppar! Samtidigt som hatet fortsätter att gro för varje dag som går, kollar vi nyheter och scrollar runt på nätet. Där möts vi av mer hat. "Cecilia sprang bort ett kilo i veckan, wow!! Kolla så glad hon ser ut när hon springer och tydligen kan man gå ner 10 kilo på bara 10 veckor om man springer! Det behöver jag tydligen för min kropp är ordentligt mycket större än Cecilias var på förebilden och den verkar ju inte duga. Jag önskar bara att jag kunde springa...kanske finns det hjälp att få?" "Ja men se där! Bara tre pass i veckan räcker för att klara fem kilometer! Det borde jag ju hinna." "Annars kan jag ju gå mig smal! SMALSMALSMAL. Det ordet ska jag lägga på minnet, det är tydligen bra." "Herregud, Anna gick ner 48 kilo på att gå?!?!? Det här måste jag testa, för tydligen är det inte okej att se ut som Anna gjorde på bilden till vänster. Det ska jag lägga på minnet också. SMALSMALSMAL ska det vara ja." "Okej, så vad har vi hittills? Springa tre gånger i veckan och dessutom gå mig smal. Så var det ja. Men måttbandet, när kommer det in? Jo, här! Ska genast mäta mitt farliga bukfett, vilket borde vara rätt mycket om personen som de satt ovanför rubriken inte har...något(?) och ändå måste mäta sig! Springer och hämtar måttbandet, då bränner jag mer!" "Bukfettet är inte bara farligt, det är fult också, se bara på vänstra bilden här! Tidningen som publicerat den är ju stor och de borde ju veta vad som gäller. Plus att Julia ju säger att "det känns fantastiskt" och att hon dessutom gick ner MASSOR med vikt! Okej, så magträningen ska in där också. Nu ska jag bara kolla på alla olika kickstartsprodukter, samt matscheman jag ska välja. Det kanske finns något piller också?" Nu vill jag bara poängtera att jag vara en gnutta ironisk när jag skrev bildtexterna men samtidigt inte. Vi matas konstant med det här och de som påstår att vi som anser att all kroppshets gått över gränsen blundar kanske för det. Återigen, jag är helt för att ALLA får leva sina liv precis som de vill för sin EGEN skull. Men när det går så långt att det når personer som tar illa vid sig och inte mår bra av det, då slutar de att göra det för sin egen skull. Om det är för DIG, håll det för dig själv. Allt detta självhat som ständigt växer hos allt yngre kvinnor, det är det som till slut driver dem/oss till att "ta tag i sin kropp", att "ta hand om sig". När vi drivits till att hata vår spegelbild känns det inte som att vi kommer att vara snälla mot våra kroppar. Att hata sin kropp så mycket att man börjar träna är inte rätt motivation och jag tror inte att det räcker. Jag tror att den typen av motivation kommer att driva dig till att vara elak mot din kropp i stället för att ta hand om den. Tänk, bara TÄNK om vi skulle få chansen att FÖRST älska våra kroppar, oavsett hur de ser ut och SEDAN på riktigt ta hand om dem? För tro mig, det är mycket roligare att vårda någon man älskar och då innebär det att vårda både in- och utsidan och BARA FÖR DIN SKULL.
