På den senaste tiden har gravid- och bebisfrågor förföljt mig. Det gör ledsen men mest förbannad varje gång någon anser sig ha rätten att lägga sig i sådana stora beslut i mitt liv. Innan jag åkte till Berlin gjorde jag ett Youtube-klipp där jag packar resväskan. Jag nämner att jag tar med några olika byxor, beroende på "hur svullen min mage är". Direkt fick jag frågan om jag var gravid och någon frågade också varför min mage skulle vara svullen? Här blir jag ledsen över den allmänna synen på kvinnokroppen igen. Så här ser en månad ut för mig: Mens 7 dagar = svullen mage. Några dagars vila men magen kan vara svullen ändå beroende på vad jag ätit och eftersom jag varit GRAVID TRE GÅNGER OCH MAGEN INTE ALLTID ÄR PLATT PÅ ALLA! Ägglossning 2-4 dagar = svullen mage. Några dagars vila men återigen, magen kan svälla ändå. Sedan pms 4 dagar = svullen mage och sedan börjar månaden om igen. Att ens direkt hoppa till slutsatsen att någon är gravid för att man nämner att ens mage kan vara svullen är så utmattande. Sedan hade jag också gjort andra "hintar" i klippet som kanske skulle kunna betyda att jag var gravid. Efter mitt missfall var min mage öm och svullen minst en månad. Den är svullen precis just nu också. Jag är inte gravid. Jag vill inte höra att jag hintar om en graviditet som inte finns, jag vill inte det. Jag är en öppen människa och kommer att berätta om och när jag är gravid igen. Internet är ju som sagt en värld och där sägs mycket som annars aldrig skulle sägas till ens ansikte. När det kommer till bebisverksamhet gäller det även IRL. Då är det tydligen helt fritt fram att stressa på småbarnsföräldrar. När ens barn passerat ett år borde väl kvinnans livmoder SKRIKA efter att bli gravid igen? Hennes kropp vill väl inget annat än att ännu en gång få foglossningar, halsbränna och värk? Och hennes psyke riktigt längtar efter att vara konstant orolig och kanske behandla ännu en förlust. Därför är det helt okej att häva ur sig den frågan. Den är liten men innefattar SÅ MYCKET. När jag får frågan, vilket jag fått två gånger bara den senaste veckan, anser jag direkt att personen som ställt den passerat en rätt tydlig personlig gräns. Ändå gör jag inte det tillbaka. Nä, jag ska ju bete mig hövligt och säga att jo men SJÄLVKLART vill vi ha syskon, det är ju sååå underbart allt detta med graviditet och sånt. Skulle jag däremot säga: "Vet du vad, jag har haft ett dött foster i mig som jag fick skrapa ut. Efter det blödde jag en månad och hade jätteont. Vi kämpade som djur för att få Åke och nu vill vi få njuta av honom i lugn och ro. HAN ÄR FÖR FAN BARA ETT ÅR!" Herregud så otrevligt det vore. Rent av ohövligt!
