Först och främst, tack älskade ni för reaktionerna på mitt förra inlägg! Jag älskar att skriva sådana texter, när känslorna lugnat sig och jag måste reda ut dem, då är det perfekt att låta dem rinna ut via fingrarna. Fint att få dela stunderna med er och att än en gång få höra att jag inte är ensam. Bäst är ni! Jag skrev ju i det inlägget att jag stör mig på Leif, som alltid är sååå positiv. Han säger ofta emot mig helt utan att tänka sig för, vilket kan göra mig superarg. Ex: Jag: Fan, vad jag känner mig som en dålig mamma. Leif: Nej, du är sååå bra (OBS! Gulligt av honom så klart)! Jag: MEN DU KAN INTE SÄGA EMOT HUR JAG KÄNNER!!! LÅT MIG KÄNNA! osv. osv. osv. Leif å andra sidan kan ju störa sig på att jag är domedagsnegativ väldigt ofta, ett personlighetsdrag jag väldigt ofta lider av men tyvärr inte kan styra över. Jag utgår ofta från att mycket kommer vara i princip omöjligt, vilket är trist och tråkigt. MEN, jag resonerar som så att om man är negativ kan man ju endast bara bli positivt överraskad! Är man tvärtom, konstant positiv, kan man vääääldigt ofta bli besviken. Hur som helst! Jag är så klart inte bara negativ! Två saker har hänt de senaste dagarna som bevisar det. 1. Igår var Leifs första dag på jobbet och jag skulle lämna Åke på förskolan SJÄLV med Gry. Sedan skulle mamma och hennes sambo hämta på föris, så jag skulle typ ha en hel dag själv med bebis + hund. Här kommer min positiva sida in, för jag hade nämligen varit lite dryg mot alla som "bara" har ett barn och tänkt mig att jag skulle få en såååå sköööön dag där jag skulle hinna såååå mycket med bebisen på höften typ. HAHAHAHAHAHAHA, tänkte Gry och skrek HELA DAGEN. HELA! Även hela kvällen. Jag var ett vrak igår kväll och lider av det än idag med en envis huvudvärk som jag försöker bota med massa kaffe och vatten i ett mörkt vardagsrum. Gry är tack och lov på finfint humör igen och har sovit som ett proffs i natt. Men ändå, jag ska aldrig mer vara en dryg tvåbarnsmamma som tror att det på något sätt är enkelt att ratta en bebis hela dagarna. Förlåt. Bild på den skriande bebin, här väldigt nöjd dock. Tror hon börjar le lite? Vem är hon ens lik?!?! 2. Jag har beställt ett par jeans, i några storlekar större än jag brukar ha. Saknar jeans såå mycket nämligen och min kropp är av förklarliga skäl inte direkt redo för mina vanliga modeller, får se om den någonsin blir det. Därför tänkte jag, optimistisk som jag är, köpa ett par som jag kan ha under tiden. Köpte dem för 50:- på Tradera och de kom igår! SÅÅÅÅÅ fina och SÅÅÅÅÅ små! Att vara gravid och sedan helt plötsligt inte vara det skapar en sån förvirring kring kroppen alltså. Har ingen aning om vilken storlek den är eller vilka kläder den kan ha. Får kanske sälja jeansen vidare och fortsätta mysa omkring i mina älskade mjukisbyxor. Inte fy skam det heller, tänker inte plåga min kropp mer efter dessa graviditeter, den ska få ta den plats den vill och fyllas med godis och annat nyttigt i evighet, amen. P.S. Vad hände med frippan?! Vet ej hur länge min tofs suttit så där, en vecka, tre kanske? #måsteduscha Nu ska jag packa in Gry i vagnen och gå ut på en svängom med vagnen. Om några timmar kommer Leif hem och Åke också, sen har vi vår första riktiga helg som en familj på fyra/fem! Hur har ni det, ni som läser? Känner mig sååå ego som bara babblar på om mig och mitt, kan ni inte berätta lite om era liv?
