Hörrni, kan vi snacka lite mens nu? Jag är inne på tredje omgången efter Gry nu, vilket i sig är ett jävla hån. Förutom allt annat som gör ont i kroppen ska man dessutom hålla på att blöda/lida/deppa/gnälla 1-2 veckor per månad på grund ÄNNU mer hormonfest. KUL. Hur som helst, jag börjar befara att det här med mens inte alls är min grej. Jag har inget minne av att jag lidit så här mycket innan jag började avla barn men nu är det ett bottenlöst hål av mörker som infinner sig varje månad. Jag har mycket mer mensvärk och också värk i höfter och rygg. Jag har flera dagar med hemsk huvudvärk när mensen har tagit slut och blöder så otroligt varierat att jag aldrig vet vilket skydd jag ska använda. Har tänkt investera i en menskopp men de är ju olika utifrån flöde och mitt flöde har ingen logik what so ever. Dock upplever jag inte (tack!) att jag blöder mer, som jag hört att vissa upplever. Värst är ändå mitt humör. Jag blir nattsvart, så pass mörk. Hatar mig själv så intensivt och känner att allt är omöjligt och tråkigt. Ska det liksom vara så här nu? För alltid tills jag hamnar i det svettiga klimakteriet? OBS! Har inte alls lika hemskt humör varje gång men när det väl kommer är det så vidrigt att det känns som att jag aldrig ska komma ifrån det. Hur har det varit för er andra som varit gravida? Har den härliga mensen blivit mer eller mindre härlig efteråt? Kan man äta någon sorts tablett under denna vecka som gör att humöret blir mindre mörkt? Eller ska vi, som med allt annat kvinnorelaterat, bara acceptera det? KAN INTE KOMMA ÖVER ATT VI MED LIVMÖDRAR TYP HAR EN GANSKA BRA VECKA PER MÅNAD, RESTEN ÄR FÖRPESTAT AV SMÄRTA, SVAJHUMÖR OCH RÄDSLA FÖR MENSFLÄCKAR. Ett stycke Nazgul med barn ute på morgonpromenad i morse. Idag är ändå en okej dag (mensdag 3), igår var allra värst hittills.
