Idag är det tio dagar sedan jag slutade amma och I ain't gonna lie, det har varit ett mindre helsike. Mina bröst har inte alls varit sugna på att sluta producera mjölk och har gjort så fantastiskt ont. Nu är de tack och lov nästan helt små och perfekta och jag har kunnat bära Gry i sele igen! PUH! Leif är ju mitt största stöd i livet och försöker peppa mig i allt hela tiden. Att peppa någon som slutar amma kan dock låta lite annorlunda, det är inte direkt de mest vanliga komplimangerna man kan få... Här kommer två exempel på hur det har låtit: Exempel ett, dag tre: Jag: "Idag känns brösten ändå lite mindre hårda, jag skulle säga att de nu är 30% mjuka och 70% hårda. Det går framåt!" Leif: "Ja, nu börjar de verkligen se små ut! " Nu är ju det en komplimang i mina öron men det känns inte som att det (tyvärr) hör till vanligheterna att få komplimanger för att ens bröst ser små ut. Exempel två, dag åtta: Jag: "Åhhhh, fatta att jag snart slipper de här jävla ullinläggen och kan börja använda tunnare jackor! Nu är brösten snart helt som vanligt!" Leif: "Ja, de börjar verkligen sjunka ihop ordentligt nu!" Jag: "......................" bild: hej hej vardag
