Dagarna går sååå fort?! Nu är det kväll igen och jag fattar inget. Som jag skrev igår, så försöker jag verkligen ta det luuuugnt, inte stressa upp mig över saker jag borde/vill göra. Leif och jag har sagt att en sak om dagen räcker. Det kan vara allt från, som idag, att ta sig till läkarbesök, till att ringa ett samtal, åka och handla eller liknande. Sen tar vi dagarna som de kommer. Jag har konstaterat att jag redan sovit mer på dagarna med denna bebis än jag gjorde under Åkes första halvår. Sov ALDRIG när han sov! Han sov ganska korta stunder också men jag var verkligen alldeles för orolig och nervös för att sova. Hade jag "bara" haft ett barn nu hade jag förmodligen sovit minst halva dygnen, det är ju fasansfullt mysigt att krypa ner bredvid en varm liten mini! ÅH! Läkarbesöket gick i alla fall bra! Leif sprang mest runt och jagade Åke, som hade ungefär sin roligaste stund i livet någonsin, i långa korridorer med massa folk. Han hade till och med ramlat in över tröskeln i ett besöksrum hos en barnmorska, hahaha! Tur att hon inte hade någon patient just då. Vår nya stjärna klarade hörseltest och allt annat såg också bra ut, puh! Man hinner ju ändå tänka ett och annat när man står där och svettas. Även jag blev undersökt, vilket jag inte var beredd på. Förra gången syddes jag mycket mer och blev aldrig kollad (inte ens på efterkontrollen?), men idag kollade barnmorskan mina stygn, konstaterade att det såg SÅÅÅ bra ut och ville visa med en spegel. Jag tackade vänligt men bestämt nej. Livmodern har nästan helt dragit ihop sig också, vilket förklarar varför jag inte längre har mina vidriga eftervärkar, hurraaaaa! Bebisen hade gått upp till sin startvikt, på grammet! Hon vägde 3500 när hon kom ut, gick ner typ 160 gram och vägde idag 3500 igen, vilket ju känns positivt. Barnmorskan visade mig också några knep när det kommer till amning, eftersom bebisen helt plötsligt vägrade amma från mitt högra bröst i natt? Så nu har jag testat tvillingamma på den sidan och det funkar strålande! SÅ himla tacksam för vår sjukvård och Skellefteås fantastiska personal alltså! Under tiden jag var inne i besöksrummet kom också "vår" läkare in, hon som flera gånger känt efter hur öppen jag är för att avgöra om jag skulle få bli igångsatt och grattade. Älskar när man får känna sig ihågkommen och viktig, att hon kom in och kramade om mig kändes så värdefullt. Sen baxade vi in oss i bilen och åkte hem och resten av dagen har varit otroligt lugn. Vi har ammat, sovit och myst. Åke är så otroligt förtjust i sin lillasyster, han lägger sitt enorma huvud på henne och bara tittar på henne flera gånger om dagen och när hon nyser eller låter skrattar han så hjärtligt, som att han tror att hon gör ljuden för hans skull. Vi har idag också fått testa en sån Nuk-napp 0-2 månader (tack Cissi!), som inte direkt var någon succé heller. Hon bara spottar ut den och verkar inte riktigt få något bra grepp där heller. Nu håller vi tummarna för Esska, annars får mina bröst duga helt enkelt! Nu skriks det friskt i vardagsrummet, så jag måste dit med mina tjänster! Känner mig lite som Askungen, "ja jaaa, jag koooommeeeeeer...." men samtidigt är det ju så klart underbart också! Det får helt enkelt bli lite extra dagboks-bloggigt här ett tag framöver, tills jag får in bloggandet i livet mer, hoppas det är okej? Kom gärna med önskemål och frågor om ni har! Puss på er och tack för era kommentarer och allt annat!
