När vi går bredvid varandra är det inte jag som håller hans hand, han håller min. När jag håller i henne är det inte jag som bär henne, hon bär mig. Att få vara förälder till två små liv är det mest overkliga jag varit med om. Tillsammans leder och bär de mig genom svårigheter, omöjligheter och upp ur svackor. De visar mig sidor av mig jag inte visste att jag hade och älskar mig för precis den jag är. Jag kommer nog aldrig fatta att det är så här nu, att jag är mamma till två helt genomgoda människor. Att jag får vara deras. Hela mitt liv ska jag försöka förstå det och under tiden ska jag älska, skydda och försöka ge dem samma känsla som de ger mig. Det är ni som leder mig.
