Jag har ju tidigare skrivit om det här med att bli bra på bild och hur svårt det är. Man vill ju nämligen se ut exakt som man gör i spegeln på varje bild, ens så kallade "spegelmin". Alla andra underliga grimaser man sysslar med, de är ju bara att kasta. I helgen skulle vi försöka få till EN bra bild på mig och lyckades! Hade det här varit på 90-talet, hade ju alla de "misslyckade" fotona också framkallats och på så sätt sparats men nu kommer de mest troligt att gå mot en snabb död i papperskorgen på datamaskinen. Därför har jag nu bestämt mig för att försöka göra några kollage varje gång vi kämpat för att få till en bild, av mig, Åke eller Leif. Att liksom spara de som inte riktigt platsade för att komma ihåg hur man såg ut i alla vinklar och hur många uttryck ens ansikte egentligen har! Så glad för denna idé! Kan bli ett kul fotoalbum sen! PÅ TAL OM DETTA ÄMNE! Har skrivit ett gästinlägg på Glammoms blogg om hur vi föräldrar redigerar våra barns uppväxter. Gå gärna in och läs där och lämna gärna kommentarer på vad ni tycker om ämnet! HÄR HITTAR NI INLÄGGET!
