I söndags åt vi middag med Hanna och Johan före konserten. Hanna, jag och Liza (som gifte sig) träffades när vi gick frisörutbildningen ihop och blev ett team direkt. Hanna och Johan bor nu på Gotland där Hanna är uppväxt, tillsammans med barn och hund och sist vi sågs allihop var på deras bröllop för fyra år sedan. Här kramar jag deras hund Nisse några dagar före deras bröllop: I alla fall, efter vi ätit vandrade vi, och ungefär en miljon andra människor, mot Ullevi för att möta upp resten av gänget. Jag fick för mig att jag vill fota de andra tre "i farten", så att säga men eftersom det är OMÖJLIGT att gå och fota samtidigt var jag tvungen att stanna till. Ej van vid miljoner andra människor som jag är innebar det att jag bromsade in precis framför de som gick bakom mig. Bilden blev så här: Det ser ut som att Leif upptäckt att jag var i vägen för andra om man läser av hans ansiktsuttryck korrekt. I alla fall, det var en supertrevlig tjej som ofrivilligt hamnade i min rygg och i stället för att bli irriterad erbjöd hon sig att ta en gruppbild av oss! Sedan tog jag en av henne och hennes tre medföljare och då visade det sig att en av dem (Annika? Usel på namn men tror jag har rätt nu) läste min blogg och följde oss på Gravid vecka för vecka! Hur kul?! Det är inte särskilt ofta det kommer fram folk eftersom jag ju inte är Kenza direkt men jag blir både nervös och glad av det. Hon var supergullig och jag tror att jag inte var alldeles för otrevlig. Tidigare den dagen kom en annan liten familj fram också, vilket var superkul! Hurra! Så vad lärde jag mig av att stanna upp framför andra människor? Jo, att det BARA är positivt och leder till fin gruppbild och trevligt snack! P.S. På tal om vår frisörutbildning, vår gamla lärare (som inte är gammal alls) bor numera i Hollywood (tror jag) och är ihop med Dolph Lundgren! Didn't see that coming. Nu ska jag baka något gott, dels för att det ÄR gott att ha sötsaker hemma och dels för att det kommer hit en person som ska intervjua mig för en Skellefteåtidning och kanske också vill ha något gott på köpet! På tal om det, så himla knepigt det känns att göra sånt. Vi ska liksom prata om min blogg, podd och Youtube (som jag faktiskt saknar innerligt....) och att jag nått en viss "framgång". Det är där skon klämmer, jag vill inte verka skrytig eller så för att det ändå gått rätt bra för mig. Det passar sig inte helt bra här i krokarna har jag förstått och jag vet inte hur jag ska bete mig. Vad tycker ni? Ska jag skryta och låtsas att jag är framgångsrik? P.S. Hahahhaha, tänkte innan jag började skriva att det här skulle bli en sånt där kort och snärtigt inlägg som många bloggare lyckas med. Jag är tydligen inte en av dem bloggarna. /Långrandig
