Hej på er, underbara klokisar. Jag har bestämt mig för att ta lite helgledigt härifrån för att samla inspiration och rensa tankarna lite. Denna blogg är en så himla stor del av mitt liv och jag älskar allt, framför allt, som någon av er skrev, stämningen är så otroligt bra! Alla är vänliga och verkar så jäkla bra! Många av er skriver att det känns som att mina ord kommer direkt från er och jag känner igen mig till 100%, många av era kommentarer skriv på ett sätt och om saker som jag gått och tänkt på! Till exempel igår, du som skrev om iphones autocorrect? Har länge tänkt göra ett helt inlägg om mitt hat gentemot alla helt värdelösa ord den föreslår. KLM?! SEB?! NEJ, jag menar KOM och SEN, ord som faktiskt används i vårt språk, rätt frekvent också, dumma iphone! Funderar på att byta till Samsung nästa gång, någon som kan förespråka det märket? Jag har skrivit det förut, men den här världen är på många sätt helt ny för mig. Jag har bloggat tidigare men bara för vänner och familj och aldrig för flera tusen personer. Jag VET ju innerst inne att jag inte kan göra alla nöjda och glada. Men jag VILL. Jag hatar att höra att någon känner sig utanför och besviken. Samtidigt kan jag inte göra på så mycket annat vis än jag gör just nu. Mitt liv representerar, tror jag, väldigt många "vanliga" människors liv som nyblivna föräldrar och det händer faktiskt inte så mycket fett just nu. Jag bor fyra mil från en stad, har fortfarande rätt risigt med pengar (tjänar i dagsläget inget på bloggen och bara några hundra på Youtube) och är som jag skrev igår, faktiskt 100% mammaledig just nu. Dessa tre faktorer gör att det inte finns tid eller pengar att kunna göra så mycket utanför hemmet eller köpa massa coolt att visa upp. Samma sak gäller renovering, vi har bara börjat planera men det krävs både tid och pengar innan vi kan börja. Med en liten bebis kan man inte göra saker så succesivt, så det kräver lite mer planering. Vi har dessutom ett dop på gång om knappt en vecka, så det kommer ta lite fokus från bloggen. Dels är det lite fixande och trixande inför det och dels kommer superfina vänner hit och bor här några dagar innan och jag vet faktiskt inte hur sugna alla är på att vara med på blogg eller Youtube. Däremot har ju Leif sommarlov som hägrar runt knuten och då är Åke fem månader, en ålder jag längtar till. Han är då så stor att jag mest troligt kommer kunna släppa lite av min ständiga oro, som jag inte skriver så mycket om men som tar upp väldigt mycket energi, och vi kommer ha så mycket mer tid till att bli oss själva lite mer igen. Jag hoppas att ni som längtar efter lite mer inlägg om annat än bebisvärlden vill hänga med ändå och ha lite tålamod med mig. Första tiden som förälder är verkligen så omtumlande och stor, jag hade hört folk säga det men det går inte riktigt förstå innan man är där. Jag lägger ner otroligt mycket tid på bloggen och Youtube och vill så klart vara alla till lags men förstår att det inte går. Jag kan ibland känna att jag vänder ut och in på mig själv för mycket och på bekostnad av annat och det är då jag börjar fundera på, än en gång, om denna värld passar mig. Det är så snabbt och hårt klimat. Jag kan ibland tappa självförtroendet och känna att jag inte duger om jag inte skriver si eller så. 99% av tiden älskar jag det men jag vill att ni ska förstå att jag är en otroligt vanlig person, kanske lite känsligare än många, som också vill fokusera på mitt mirakel till bebis och alla fantastiska människor i mitt liv, ett liv som faktiskt inte helt och hållet speglas på bloggen, eftersom det inte finns tid, lust eller plats. Ibland får jag höra att Leif är med för lite, att Åke är med för lite, att det är för lite bebissnack eller för mycket. Jag försöker! Men jag är bara EN människa och jag vill räcka till så mycket. Jag älskar er alla och era kommentarer! Uppskattar ENORMT alla vänliga ord och all konstruktiv kritik jag får, så sluta för guds skull inte! Vill bara lufta mig lite, för det är bara här jag känner att jag kan det, helt och fullt och det tackar jag er för. Ha en underbar helg! Den enda bild jag hittade av mig själv. Så här ser mitt liv ut, rynkigt, fnasigt och lyckligt.
