SÅÅ, hur gick första natten då? Helt okej! Åke somnade till slut i sin vagga. Vi hade babyvakten i vardagsrummet och lyckades till och med se ett avsnitt av en rolig serie, utan att springa och kolla på honom! Dock kutade jag dit både före och efter avsnittet. Han andades så lugnt och skönt och låg så utfläkt med benen, som han inte kan göra varken i babynestet eller röda vaggan, så han kanske njuter lite av mer utrymme? Vi gick och la oss vid 22.30, Åke vaknade kring halv ett. Han är ju van att äta sista målet vid 23, så det sitter väl lite i ryggraden. Leif hade vaggan på sin sida och försökte trösta och lugna (vi resonerar så att Leif får ta första passet så slipper Åke bli frestad av min OTROLIGT goda mjölkdoftande barm), men till slut, vid ett ungefär insåg vi att han verkligen var hungrig. Han åt riktigt glupskt i över tjugo minuter och sen däckade han i babynestet mellan oss och sov till 6. Då åt han igen och sen sov vi till 9. Slutsats? Jo men jag är så himla nöjd att han sov så gott i vaggan! Det var fysiskt och psykiskt jobbigt att inte ha honom i mitt synfält hela tiden men jag måste ju vänja mig. Gillar tänket att han får sova mellan oss andra passet, i alla fall så här första tiden. Dessutom kommer vi köra en liten light-variant nu över helgen eftersom vi ska ha två gäster här och vårt hus är både litet och lyhört och därför känns en timmes vaggande av skrikig Åke mitt i natten ej aktuellt. Men vi är på god väg och det känns bra! Ett snäpp upp i föräldrasjälvförtroendet och stolthet över vårt alldeles perfekta barn.
