1. Tack för era svar i min frågestund till er! Det verkar som att väldigt många av er är småbarnsföräldrar och läser bloggen när era små bebisar tillåter och att veckodagarna innebär mer besök än helgerna. Intressant! 2. Tack också för era kommentarer på mitt inlägg idag. Måste bara förklara lite för er hur jag känner kring detta. Många av er skriver att jag bara ska skriva när det känns kul och att jag ska ta en paus om det känns jobbigt. Tyvärr fungerar det inte riktigt så när man bloggar på en portal och det finns ett avtal. Dessutom är det så här: tar jag en paus förlorar jag MASSOR av läsare och då blir statistiken ännu sämre, jag får INGEN ersättning och i längden kanske inte kan stanna på Loppi. Självklart bloggar jag för min egen och er skull främst men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill försöka kämpa för att få lön för mödan och ju fler läsare, mer lön. Ni som svarat på min frågestund skriver ju att ni läser när era bebisar tillåter, tänk att jag under samma tid som min bebis tillåter ska hinna fota, fixa bilder, komma på blogginlägg, skriva, svara på kommentarer och mail. Åke sover ju dessutom nästan bara i rullande vagn på dagarna så det innebär att jag helt enkelt får sätta honom i en gåstol och jobba för att hinna, så självklart vill jag ha något för det. Som bloggare är man ju inte direkt mammaledig eftersom det ständigt måste uppdateras. Sen är det faktiskt så, att jag märker hur statistiken går ner DIREKT jag inte "gör reklam" på Instagram. Det är alltså inte så enkelt som man kan tro, att bara ta en paus eller skriva när det känns kul, för då hittar folk en annan blogg att läsa. Det är väl där jag vacklar lite i livet, att jag så många gånger kan känna att så mycket tid av min mammaledighet har gått åt till att driva bloggen och att jag lägger ner så jäkla mycket själ i den och att se statistiken sjunka gör faktiskt ont då. Det går inte säga det på något annat sätt, jag tar det personligt. Självklart vill jag fortsätta skriva för alla som är kvar men det känns ibland lite otacksamt att lägga flera timmar om dagen på inlägg som knappt verkar läsas. Jag undrar väldigt ofta om jag verkligen är en bra bloggare, eftersom jag är alldeles för lättsårad och analyserande och blir ledsen när många verkar tro att ett inlägg bara tar fem minuter att skriva. Att många knappt hinner läsa min blogg men ändå väntar sig att jag ska hinna jobba med den flera timmar per dag. Det är så mycket mer kring denna värld som jag önskar att jag skulle kunna berätta för er men som gör mig rädd. Det är en otrolig stress och press kring siffror och statistik och jag kan lova er att det är omöjligt att inte dras med. Vissa dagar när jag är skörare, som idag, känns allt bara avgrundsdjupt och jag fattar inte ens varför jag gör det. Sen lovar jag er, att imorgon kommer jag vara glad och peppad igen och redo för nya tag. MEN jag har inte tänkt falskblogga mig igenom mina tillfälliga kriser, jag pallar inte att låtsas och det vet ni kanske vid det här laget. OJ SÅ LÅNG PUNKT TVÅ BLEV! 3. Leif håller på att pyssla med en sak i vår källare som förhoppningsvis kommer bli ett SUPERKUL projekt som jag har på gång tillsammans med en av mina nya kärlekar. Ni vet när man träffar en ny kompis och typ aldrig vill sluta prata? Där är jag nu! Älskar att bli kompiskär! Bästa känslan! 4. Jag tror många av er har rätt att vädret skrämt bort många från internet. Ska försöka tänka så och peppa upp mig. Det är bara lite svårt då jag haft två bra veckor och så kommer en usel, eftersom statistiken slås ut över hela månaden............... Som sagt, jag kanske låter snål och hemsk men jag är rätt ambitiös och vill göra bra ifrån mig! Om solen är boven känns det så mycket bättre än att jag är det. 5. Återkommer imorgon med bilder och info från gårdagens häng med me&I! Avslutar med lite kloka visdomsord (dock ej mina):
