För varje dag som går, blir jag mer och mer orolig. Varje dag börjar jag älska Åke ännu lite mer, fastän jag dagen innan trott att hjärtat inte kunde rymma mer. Skräcken att något ska hända med honom blir bara större och större. Tänk om han blir sjuk eller helt enkelt inte vaknar upp en dag? Bara när jag skriver dessa ord får jag tårar i ögonen och magen liksom vrider sig. Jag vet att risken är liten men det var också en otroligt liten risk att råka ut för det vi gjorde med tvillingarna så odds är ingenting jag tror på längre. Hur hanterar ni den massiva kärleken kombinerat med denna vidriga oro? Edit: TACK underbara ni för era kommentarer. Det värmer och lugnar. KRAM!
