Okej, nu har jag haft hela natten på mig att fundera och älta exakt vad det är som inte gör att det känns helt bra när jag skriver mer djupa inlägg, särskilt om bloggvärlden. Vill ni snälla ta en liten stund att höra mig out? Varje gång jag skriver om hur jag upplever bloggvärlden, alltså det negativa med den, får jag flera kommentarer och mail som vill råda mig att helt enkelt sluta blogga, eftersom jag uppenbarligen inte mår bra. Jag vet att jag ber om mycket tips och råd här och jag älskar när ni kommer med råd även när jag inte bett om det, MEN att råda mig att sluta driva bloggen gör helt enkelt att jag tappar lusten. Jag vill inte sluta blogga. Visst, jag tycker att mycket i den här branschen är helt galet och knäppt och jag ältar det mer än gärna med er. Dessutom mådde jag inte bra på Loppi och sedan jag slutade där har jag älskat VARJE DAG här på min egna blogg. Jag upplever inte att bloggen tar lika mycket tid och kraft längre, utan mer bara ger energi. Däremot har mitt kliv tillbaka fått mig att se på bloggvärlden utifrån, på ett helt annat sätt och självklart vill jag berätta för er hur jag tänker och känner. Jag skriver ju mycket om allt sjukt roliga som kommer från att ha en blogg också men direkt jag nämner något om stress kring statistik och följare, får jag rådet att jag helt enkelt borde sluta. Det är FLERA som har kommit med samma råd. Tro mig, ALLA bloggare jag pratat med om det här har statistik-ångest. Det är inte bara jag. Dock är jag en person som på intet sätt kan hålla inne med tankar och känslor och jag tror att det är därför jag dels har min blogg, för att få allt ur mig. Nu känns som att jag trippar på tå här, för att jag inte vill verka gnällig och direkt få goda råd som säger att jag verkar må dåligt. Förstår ni hur jag menar? Jag MÅR BRA av att få ur mig tankar och jag tänker inte alltid positiva saker. Sen kan det ibland verka som att jag mår sämre eftersom jag under en period kanske bara skriver om lite deppigare saker. Det betyder inte att jag sitter hemma och gråter hela dagarna, det betyder helt enkelt bara att jag gör de glada sakerna utanför internet i stället. För det är ju så, jag visar inte hela mig själv här, då skulle jag få sitta och blogga konstant. Men jag tycker bara att vi SKA få må dåligt, skriva om mindre roliga saker UTAN att behöva försvara oss och berätta att vi egentligen mår bra, innerst inne. Vi ska väl kunna visa att allt inte är guld och gröna skogar? Jag har inte ens bloggat i ett år, det har gått så oerhört snabbt. SJÄLVKLART är jag chockad över hur det funkar här, det är helt galet ibland. Jag förstår inte hur vissa följare orkar avfölja en dag för att följa igen dagen efter och det förbryllar mig. Då vill jag skriva om det. På sista tiden har jag knappt skrivit några mer djupa eller allvarliga inlägg, just för att jag helt enkelt mått för bra. Men jag vill att ni ska veta att inlägg där jag får skriva direkt ur själen, som detta, är de inlägg jag mår allra bäst av efteråt och som tar absolut minst tid. Att fota framsteg i våra kök eller olika kläder är SÅ mycket mer onaturligt för mig, och kräver ofta en rejäl kraftansträngning. Avslutningsvis vill jag säga, kom gärna med råd och konstruktiv kritik men snälla, säg inte att jag borde sluta blogga. Det gör mig helt enkelt alldeles för ledsen att bara för att jag verkar lite less på bloggvärlden i några procent av mina inlägg, bara borde ge upp. Jag slutar när jag vill och jag vill inte sluta. Jag vill bara få vara mig själv.
