ÅH, denna usla dag alltså! Den ska jag skrynkla ihop till en liten, liten miniboll och kasta så långt bort det bara går. Leif och jag kom fram till att november kom på att den tar slut imorgon och var tvungen att ösa ur resten av sin uselhet på en ynklig dag. Imorgon är det december och jag ska aldrig mer låta en månad äta upp mig inifrån som november gjort i år. Tack också för er pepp angående mitt jobbsökande! Jag uppskattar det innerligt ska ni veta och hoppas att både jag och ni andra som söker jobb snart har hittat något kul. Jag har pratat/skrivit med olika personer idag angående hur man SKA göra för att vara mest attraktiv för arbetsgivaren och det är verkligen två totalt olika läger. Ett som tycker att man ska ligga på, ringa, gå förbi och visa upp sig och även ringa när man fått ett negativt besked för att fråga varför. Den andra sidan tycker tvärtom, att arbetsgivare ofta är så otroligt upptagna och inte vill ha kanske 50 jobbsökande personer på sin arbetsplats och att det kan leda till att man helt plötsligt inte verkar lika attraktiv. Inget sätt är rätt och alla är vi olika, tack och lov! Jag har hittills aldrig ringt och gått förbi arbetsplatser där jag sökt jobb och ändå fått jobbet. Dessutom är jag en person som inte vill komma oannonserat för att jag själv inte uppskattar när folk gör det hos mig, varken på jobb eller hemma. Jobben jag sökt har nästan uteslutande också varit via rekryteringsfirmor eller chefer som är baserade i Stockholm och därför är det ju omöjligt att gå förbi. Däremot har jag mailat alla jag sökt jobb hos för att fråga hur det går och så. Vissa har svarat, andra inte. Jag har också mailat till en som skrev att de valt att gå vidare med andra sökande och frågat varför jag inte gick vidare, men fick inget svar då heller. Idag mailade jag till ett företag där jag skickade in min ansökan för rätt länge sedan och fick ett rätt hoppfullt svar, så jag håller tummarna stenhårt nu! Det jag egentligen vill komma till att jobbsökande är exakt som barnuppfostran eller inredningsstil, man måste få göra exakt det som känns rätt i magen. Ska jag behöva göra saker som går totalt emot mig som person kommer jag dels må superdåligt och dels inte få jobbet eftersom jag skulle vara så obekväm att jag förmodligen hade blivit stum. NOG om det och till något roligare; Jag sitter och håller på att boka sommarens tripp till Göteborg, då vi bland annat ska se Håkan Hellström! Det gäller att vara ute i tid, då i princip ALLA ju ska dit och jag har redan nu grov ångest för att lämna Åke TVÅ NÄTTER och åka till typ andra änden av landet?!?! Hur går det ens till? Har även ångest över hur fruktansvärt dyrt allt är men innan dess ska jag väl ha ett jobb?! Det ska hur som helst bli underbart att spendera en helg i mitt älskade Göteborg med Leif och massa vänner! Någon mer som ska se Håkan?
