OM EN VECKA NU ÄR JAG I BERLIN! Längtar, blir kissnödig och vill gråta i en salig mix av känslor. När Åke tryckte sitt trötta lilla huvud mot min nacke idag tänkte jag att jag fan inte kan åka ifrån honom NÅGONSIN men samtidigt vet jag att jag måste göra det. För min skull. Ni är många som skriver att det är farligare att åka bil och liknande. Som jag skrev tidigare så VET jag hur statistiken ser ut men det fungerar liksom inte att tänka så när man är rädd. Är du rädd för spindlar hjälper det ju inte att säga att spindlar är mer rädda för dig. Du kommer ändå inte vilja ha en spindel i närheten. Tack för er pepp i alla fall, ovärderligt! Dessutom är jag en RÄDD person. Jag ÄR alltid rädd i trafiken, ALLTID. Alltid rädd när någon jag känner är i trafiken, ofta orolig när Leif varit ute väldigt länge med vagnen för att jag då tänker att nån fyllis kört på dem. Jag är flygrädd, rädd för sjukdomar och rädd för galningar. Rädd för farliga djur och även LIVRÄDD för små, små råttor. Jag förstår att jag måste försöka mota bort några av dessa rädslor och om jag lyckas åka på resan och också ha kul, så kommer jag vara så jävla stolt när jag kommer hem. Då kommer jag känna mig full av energi och kanske hittar jag också lite av mitt förlorade självförtroende där? Vem vet! Nu sitter vi och planerar vart vi ska bo! Vi har ju avvaktat en evighet eftersom vi vacklat till och från, så nu är det verkligen dags att boka! Vi funderade tidigare på Airbnb men eftersom vi är ute så sent finns det fina hotell att boka SJUKT billigt! Bland annat finns det några så kallade "Mystery Hotels", där man bokar ett lyxigare hotell till ett rabatterat pris och bara får veta vart det ligger till en början. Någon som testat ett sånt? Hur som helst, nu tar jag helg. Känner ungefär så här inför Berlin: Glad, rädd och full av senor. P.S. Älskar er för att ni gillade version 2 i förra inlägget! Jag vill förtydliga att jag inte vill klanka ner på de som skriver så eller till och med HAR det så på RIKTIGT. Jag ä' int' bitter, bara annorlunda än så!
