Helgen förflöt i vanlig ordning i sakta mak men tre saker stod ut lite extra och jag tänkte därför berätta om dem med både text och bild. ÄR NI MEEED?! 1. Den Goda Middagen I lördags hittade jag ÄNTLIGEN, efter febrilt letande på flera mataffärer i Skellefteå, färsk hummer (tack Ica Kvantum!). Jag har nämligen sedan jag såg Sandra Beijers inlägg om Lobster rolls varit sanslöst sugen på att testa. En färsk hummer må kosta kring 200:- men märk väl att tillbehören nästan inte kostar någonting. Med andra ord - inte så stor skillnad från en tacomiddag med alla tillbehör! Och OJ så smarrigt det var! Smör i mängder och bästa sortens skaldjur enligt mig. Ja, och så vitt bröd då. Alla rätt helt enkelt! 2. Förvandlingen av skåpet För några dagar sedan tog jag med min mormor och morfars gamla linneskåp till jobbet och sedan dess har jag och min chef Hanna påtat på med det. Det krävdes en hel del förarbete, ska visa mer ordentligt sen, men i lördags kunde vi äntligen måla det sista varvet! Kulörvalet var enkelt, nämligen Tant Johannas Gröna, en kulör som blir snygg på jävlart ALLT! Googla eller kolla hashtaggen på Instagram, så får ni se! 3. Byxan som sprack En kväll när jag var ute på kvällsrundan med Ralf kom en lös hund utrusande från en trädgård som vi passerade. Jag ska skriva ett separat inlägg om dessa eviga hundägare med lösa hundar som ständigt rusar ut mot Ralf en annan gång eftersom det är något som händer oftare än det borde och det gör mig fullkomligt galen. MEN, det som hände var; jag böjde mig ned för att plocka upp Ralf. Efter hans senaste påhopp där ännu en lös hund bet loss en bit av hans axel (typ en femkronas storlek), vågar vi helt enkelt inte ta några risker längre. Både Leif och jag OCH Ralf känner att vi kanske inte kommer att överleva ännu ett bett eller rejält påhopp. När jag böjer mig ned hör jag ett oroväckande "riiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitchhhhh" och helt plötsligt blir det väldigt...luftigt i mitt rumpområde. Jag hade på mig ett par jeansshorts gjorda av ett par jeans som jag haft så länge att de äntligen började bli bekväma (dvs. drygt 10 år) och tyget var väl inte direkt så kraftigt längre. Där och då bestämde de sig för att svika mig och när hundens ägare ville prata i vad som kändes som en mindre evighet stod jag endast och drog min tröja så långt ner jag kunde. Tack och lov var jag nära min svärmor, som i och för sig inte var hemma, men som har en trädgård där jag kunde söka skydd och ringa efter hjälp. Så glad att min mamma kom till undsättning med ett rätt finurligt leende på läpparna. R.I.P. shortsen. Ni var mjuka och alldeles underbara. Hur var er helg? Har ni semester kanske och knappt märker av att det är helg ibland?
