Det här har varit en utomordentligt fin måndag på många sätt (förutom spöregn, ishalka och vattenpölar större än en insjö) och jag tänkte dela med mig av två anledningar. Ni vet såna där små saker som bara händer i ens vardag en mörk decembermåndag men som ju egentligen är helt underbara? Efter en period med hosta, magsjuka och allmän trots, har Åke sovit rätt risigt. Det har gått någon vecka utan att han sovit en hel natt och jag har mest känt mig som en dålig mamma. I natt vaknade han så igen, satt i sängen och pratade. Det var mörkt och jag frågade Leif vad klockan var, jag tippade på tre eller fyra. DEN VAR HALV SJU! Leif tog upp honom så att han fick kissa och direkt hans små fötter nuddade marken igen hörde jag hur han sprang allt vad han kunde och snart var han inne i sovrummet. Där rundade han sängen och kutade fram till min sida, klättrade upp och la sig framför mig under täcket. Där låg vi säkert tio minuter och bara vaknade till, under tiden han pillade i mitt hår och jag pussade honom över hela ansiktet. Alltså SÅ underbar start på dagen! Sen satt han helt plötsligt på en mikrosekund PÅ mitt huvud, tog min mobil och slog på Babblarna på Youtube. Slut på mys med andra ord. Jag jobbade till sex idag och klockan sju hämtade jag min svärmor på flygplatsen. Hon har varit i London och landade precis när jag var på väg hem från jobbet så vi slog två flugor i en smäll. Vägarna var isiga och spåriga och jag körde rätt sakta i den svarta kvällen när ett ljus plötsligt uppenbarade sig framför oss. Det var Burträsk. Det kanske låter sjukt töntigt men på en plats precis innan man kör in i Burträsk kan man se hela samhällets "skyline" bakom sjön och varje gång jag kommer dit blir jag alltid så lugn. Idag sa jag till min svärmor att den kanske inte slår Londons gnistrande stadsbild men till svar fick jag: "Det gör den faktiskt." Och jag höll med, det är något alldeles speciellt med det här stället. Hoppas er måndag var underbar!
