Idag är en dag som domineras av hjärtan, färgerna rosa + röd, rosor, choklad och publika kärleksförklaringar på sociala medier. Ni som hängt med mig ett tag vet vid det här laget att Leif och jag inte är några som värdesätter att ge varandra prylar bara för givandets skull, dels på grund av att vi har delad ekonomi och dels eftersom det inte känns naturligt för oss. Därför kommer denna söndag spenderas likt de flesta andra i vårt hem. Däremot har jag på sistone börjat rannsaka mitt sätt att tänka och verkligen försökt köra hårt på tankesättet: "På vilket sätt rör detta egentligen mig?" Egentligen försöker jag helt enkelt bara låta bli att applicera allt som JAG känner och tror på alla andra. Vill andra skriva snuttiga saker till varandra på Facebook, ge varandra hjärtformad choklad eller något annat, varför ska jag klanka ner på dem? Det är så jäkla mycket tyckande och åsiktande på internet nu för tiden och jag kan känna att i stället för att vi ska störa oss på att det läggs upp tusen bilder på semlor på fettisdagen, en bild på en termometer i minuten under extremt kalla dagar eller lyckliga julalftonsbilder, varför scrollar vi inte bara vidare? Herregud vad vi ska störa oss på folk hela tiden, folk vars sätt att bete sig på påverkar våra liv 0% om vi nu inte låter dem. Jag tycker att vi börjar bli för mycket domare i andras liv. Vi måste sluta analysera personer som lägger ut mycket selfies (HEN KAN inte må bra, då lägger man inte upp så mycket bilder av sig själv!), personer som pratar öppet om sina känslor (ojojojoj, nu är hen deppad, varför skulle hen annars prata KÄNSLOR OFFENTLIGT?!?) eller hur andra väljer att uppmärksamma eller inte uppmärksamma en dag som firar kärleken (AJAJAJ, kolla vad dom skyltar med sin kärlek, kan INTE vara ett bra förhållande!). För det första: internet är internet. Glöm aldrig det. Det som visas där är en millidel av folks liv. För det andra: bry dig inte om hur andra väljer att leva och döm ingen, det har du absolut ingen rätt att göra. Däremot har jag några små punkter jag vill säga angående alla hjärtans dag. Som sagt, jag dömer ingen som firar, men jag blir rädd när det görs nästan som ett tvång. 1. Jag tycker att denna dag på många sätt förstärker könsrollerna. Kvinnor ska få en massa vackra saker, underkläder, smycken och blommor. Vi ska helt enkelt vara sexiga och vackra idag, för att det är det kärlek handlar om. 2. För att vara en dag som ska hylla kärleken anser jag att det konsumeras alldeles för mycket. Kärlek är, vad jag vet, gratis. 3. Det är en dag som lätt kan sätta press på ALLA. Är du inte i ett förhållande, kan du känna dig ensam och utsatt. Är du i ett förhållande kan du känna en press att du måste köpa saker, ha sex fast du inte är supersugen eller som i mitt fall, känna dig som en bitter person som inte "firar". Ska vi helt enkelt försöka enas om att vi gör det bästa av den här dagen och att vi riktar kärleken först och främst mot oss själva? Varför ska vi rusa omkring och försöka visa hur mycket vi älskar alla andra när vi inte ger oss själva den tiden till att börja med? Jag kan då i alla fall skriva under på det, att när jag inte älskar mig själv, då älskar jag inte många andra heller och det är då jag börjar bli en domare mot andra. Nä, nu ska jag spendera resten av dagen med att rada upp alla bra egenskaper jag har. JAG ÄLSKAR DIG, ELISABETH! Ha en underbar alla hjärtans dag!
