Jag var ute och gick med Åke i vagnen igår i den strålande solen, när jag mötte en äldre man, 75+ som tog sig fram med en spark och två små hundar som drog den. Här i Burträsk hälsar alla på alla, så jag sa ett snabbt "hej" och gick vidare men hörde genom min podd-dimma att mannen fortsatte prata. När jag vände mig om såg jag att han hade stannat, så jag stängde snabbt av oljudet i öronen. - Ursäkta, vad sa du? frågade jag - Jo, jag sa just att livet bara består av en massa måsten att man ibland glömmer bort allt annat, svarar mannen. - Ja, verkligen, säger jag. Men idag är det inget jobbigt måste att få vara ute i det här underbara vädret! Mannen suckar och säger: - Det var precis det jag tänkte, jag känner mig inte värd allt det här vackra! - Men det är du, säger jag. Sen går vi vidare. Så fint samtal ändå? Så annorlunda från det klassiska väder-snacket? Älskar livet och alla dessa roliga möten som ligger på lut!
