Hej! Eftersom Elisabeth är behov av lite vila och jag hade lite feeling fick jag blogga i dag! Jag tänkte skriva om vad som händer i ens hjärna när man blir förälder - i alla fall i min. Det verkar nämligen som om jag har blivit extremt känslig för allt som rör orättvisor, människor som gör illa varandra eller inte är snälla. Tydligen triggas jag av allt från elever som säger taskiga saker till varandra till terrorbrott och jag kommer på mig själv med att ha allt svårare att distansera mig. Jag kan liksom inte undgå att tänka på att (nästan) alla människor någon gång har varit oskyldiga varelser som varit medelpunkten i en eller flera personers liv. Det gör ont att tänka på att dessa små liv ska bli illa behandlade eller behandla andra illa. Hur kan det få hända? Nu när jag skriver märker jag hur banalt det låter och givetvis har säkert sex miljarder människor tänkt samma sak förut, men icke desto mindre känner jag hur tanken på att vi kan gå från att vara kramade, omhändertagna, matade och tröstade till att bli så grymma, drabba mig med helt ny kraft sedan Åke kom. För en tid sedan hörde jag på radio om vad som händer när man glömmer ett fönster på glänt och det är kallt utanför huset. Rummet blir förstås kallare, men inte i första hand för att den kalla luften kommer in utan för att den varma luften sticker ut. Jag vet inte varför jag nästan chockades av den informationen, men sedan dess har jag haft väldigt svårt att inte se samma sak i vår omvärld som jag upplever blir allt mer kall och uppdelad. Vi får inte glömma att de flesta av oss faktiskt har varit (och är om vi har tur) älskade och att vi har en förbannad plikt att ge tillbaka lite kärlek till vår omvärld när ondskan drar kallt utanför. Min uppmaning blir alltså att vi måste bli bättre på att bevara känslan av värme och kärlek som vi har inom oss, dela den med andra och komma ihåg att stänga fönstren(?!). Nu ser jag vad jag skrivit och inser att det ter sig kraftigt flummigt, men det är sådan jag är just nu. Jag åt mycket fisk från Östersjön som barn. Frid. / Leif
